Hej då kära blogg, nu flyttar jag :-)

IMG_9165
Det är svårt att skiljas från något man umgåtts med länge. Jag har nu skrivit på webben sedan 2005 och denna blogg har jag haft igång sedan 2009. Nu är det dags att flytta igen. Egentligen hem dit jag alltid velat.
Till en riktig www.mickegunnarsson.com sida
Så för er som har prenumererat på denna sida via rss, via Epost etc , nu måste jag tyvärr be er att registrera er på nytt. Ni går alltså till Min nya sida och där kan ni enkelt lägga in er Epost om ni önskar (längst ner till höger) eller att ni prenumererar via feed.

Så med detta inser jag att detta kommer att bli det sista inlägg som hamnar på denna sida. Tack wordpress.com för gott samarbete!

Kram Micke!
PS. Tack alla ni experter på YouUsAndThem som stöttat mig i mitt envisa ”kan själv” beteende….tack för ert tålamod! Jag hävdar fortfarande att ni inte är en webbyrå, ni är en livsviktigt relation för oss nätokrater!

Du kan ju alltid ta dig ett glas vin!

IMG_0899

Detta inlägg ska inte ses som ett moraliskt inlägg, tvärtom, det handlar bara om att leva, tänker jag. Jag tänker på vuxnas förtäring av alkohol. Jag bortser från ungdomar i detta läge för de har inte nått det medvetande i livet som vi har gjort. De är liksom fortfarande på PRAO. Med detta sagt menar jag inte att minderåriga ska få dricka alkohol. Men risken är stor att de testar….
Men vi vuxna, vi lite äldre och får konsumtion av alkohol är spännande. Det finns dom som dricker för smakens skull. Men jag vill härmed sticka ut hakan och säga att denna grupp är ofantligt liten.  Väääldigt liten. När drack du senast alkohol bara för smakens skull. Var ärlig nu. Bara för smakens skull. När drack du ex starksprit, renat, whiskey, konjak, rom…enbart för att det är så jäklans gott. Likt den nypressade juice man kan åtnjuta till frukost?

Jag har ofta hört att det kan vara annat än smaken:
- Jag vill kunna koppla av.
- Det är så gott att pusta ut efter en tuff vecka.
- Man vill ju kunna släppa loss lite.
- Vill komma ner i varv.

Känner någon igen sig?

Det vi alltså i dessa fall vill åt är flykten. Vi vill glömma. Vi vill bort. Vi vill inte vara där vi är.  Och är det de du vill så vill jag verkligen rekommendera alkohol, droger och vissa mediciner. För de funkar utmärkt för att nå detta syfte. Ärligt. Bara du är ärlig med din avsikt med att inta dessa ting.
Så sluta ljug för dig själv och sluta framför allt att ljuga för andra. Sluta ljuga för sin familj, dina barn och vänner. Säg som det är istället. Din omgivning vet ändå att du ljuger. Stå upp och säg ärligt:

Jag behöver dricka ”offergrogg” för att jag just nu väljer att leva som ett offer i mitt liv. Istället för att ta itu med mina sanna problem, istället för att verkligen ha modet att titta inåt och ta mitt egna vuxna ansvar väljer jag att spela ett högt spel gällande min egen hälsa och andras välmående runt omkring mig. Jag väljer att avtrubba mig till den nivå där jag slipper att känna och jag vägrar att ens fundera på att få hjälp då jag känner att jag inte riktigt får till det själv i livet som jag önskar. Jag kommer att fortsätta att överleva mina dagar för att sedan ”leva upp” igen, fast död, på fredags och lördagskvällen.
Jag har kommit till den punkt i mitt liv då jag inte längre vågar vara den jag egentligen är för att möta andra. Möta andra i en dans, på en resa, i ett samtal….Jag som vuxen väljer att visa mina barn, min man, min fru, min mamma och pappa att detta är också ett sätt man kan leva och i och med att jag som förebild till andra runtomkring mig väljer att göra på detta vis så önskar jag av hela mitt hjärta att ni gör det samma. Skål!

Oj oj oj…så starkt det blev då. Där kom det energi ur mina fingrar vill jag lova. Men det berör mig mycket just när jag mött så många människor som fastnat just i detta beteende. Så många tårar i familjer. Så många löften och så mycket försvar att man inte har problem med ett beroende utan försvarar sig år efter år att man måste kunna koppla av. Så synd.
Självklart så finns det de som bara dricker en dryck för att den är god. Det är bara du som vet varför du dricker ingen annan.

Mitt val att för fem år sedan sluta att dricka alkohol var egentligen av två anledningar.
1. Jag kunde inte kontrollera mitt drickande på fester. Jag blev antingen aspackad tidigt på fester och somnade eller så höll jag ut längst och var världens roligaste partynisse.
Jag kunde inte ens tänka tanken att gå på fest utan att dricka och när min fru någon gång ville dricka så kunde jag inte tänka mig att köra utan att bli lite sur.

2. Jag slutade inte dricka jag fick bara en annan mening med livet. I samband med min sjukskrivning som ”utbränd” (en andra chans), tog jag chansen att arbeta med mig själv så in i h***l**te. Jag vände på så många stenar. Mötte så mycket som jag burit på. I detta arbete så började jag verkligen känna på hur det var att egentligen leva. Att vara medveten om att jag faktiskt få vara här en stund. Jag började se fåglar, träd, människor, möten mm på ett sätt som aldrig tidigare. Jag började känna så stor tacksamhet över just att få vara med. Med denna känsla så behövde jag inte sluta röka (vilket jag hade gjort i 17 år), jag behövde inte sluta dricka alkohol….jag kunde liksom bara inte fortsätta.
Det var som en gångbräda där ena sidan fick sådan övervikt att det andra liksom bara trillade av. I den division jag ville leva platsade inte längre dessa saker helt enkelt. Så inte heller all nyhetsbevakning, tv, tidningar, inte heller skitsnack, inte heller att tänka ont om människor…borta! Jag rangordnar inte divisioner i bättre eller sämre utan vill bara påpeka att vi behöver och kan reflektera över vilken division vi själva väljer att spela i.

Jag har flera fina vänner i mitt liv som valt att avsluta sin tid här på jorden på egen hand. Den största sorgen efter detta har hänt upplever bara vi som är kvar. Mina vänner upplevde den innan. 

Jag menar inte att ett glas vin på fredagskvällen handlar om att vara på gränsen till självmord. Men det jag ändå vill peka på i denna text är just modet att våga leva här och nu. Att ta hand om sig. Att leva gott. Att berika andra. Att våga tro på kärlek. Att inte vara rädd för att ta hjälp. Att vara sann.

Blev kanske ett litet dystert Söndagsinlägg…men det bara blev som det blev.
Läs det inte om ni inte vill ;-)

Kram/Micke

Vänbaserad Kunskaps utveckling, Pythagoras sats och snälla låt barnen sitta mer vid datorn!!

IMG_4665

Det är möjligt att jag om 20 år inser att detta inlägg var uselt, eller så inser jag vad rätt jag har tänkt…ingen aning. Men jag vill verkligen uppmana alla föräldrar och pedagoger att vi verkligen låter våra barn ”sitta mycket vid datorerna och mobilerna”! Detta är en investering för den värld och samhälle som de kommer att driva och utveckla om några år, jag lovar. För som vi alla vet vid det här laget handlar det inte om att ”sitta vid”, det är inte det som är intressant utan vad de gör när de använder de digitala verktygen och internet. Hur och Vad är hur spännande som helst.
Sedan så självklart vill jag inte att någon människa varken ska sy symaskin, spela boll, knyppla, se på film, baka, sy kläder, leka med kottar 24 timmar om dygnet. (även om man självklart kan tillåta LAN då och då, likväl som film-marathon eller om man vill samla kottar ett helt dygn, nattorientering …eller what so ever.

Men varför vill jag att de ska använda digitala verktyg och internet så mycket?
För att det är smart tänker jag. Jag vet med ganska stor säkerhet att mina barn kommer som vuxna att jobba mobilt, internet kommer vara en integrerad del i deras liv och deras yrken oavsett, alla jobb kommer att kräva dels digital kompetens, men framför allt kreativitet och förändringsbenägenhet. Inget jobb kommer att vara det samma i 20 år. Man kommer att som anställd få ta mycket större ansvar just i förändring, problemlösning osv Och detta kommer man inte kunna lösa utan även kopplingen till internet, eller, världen rättare sagt. De verksamheter som fattat detta snabbast och gör det bäst vinner. De som inte ser att de har 20 anställda utan höjer siffran med x 400 per gubbe och gumma, dvs har tillgång till ca 8 000 anställda vinner. Att kunna lite om mycket gällande digitala verktyg tror jag är smart. Att kunna grunderna för att kunna leva ett smart liv/arbetsliv. Man vet hur man typ kan spara saker på nätet, hur man gör sig mobil, vet några smarta online tjänster för text, bild, ljud och filmbearbetning. Vet lite bra sök ställen, översättning, bra verktyg för realkommunikation, vet hur man skapar en temporär arbetsplats på webben, vet grunderna i en smartphone, har koll på några bra nyhetsflöden, hittat några favvobloggar…och framför allt har man samlat på sig ett gott nätverk av vänner som finns där för en och man finns där för dom. Detta vill jag verkligen att mina barn ska träna sig på att kunna för det kommer att krävas av de på arbetsmarknaden!! Detta borde verkligen vara ett mål för varje skola!!
Detta är banne mig viktigare än många av de fakta timmar vi plöjer ner som ”memoreringlekar”i nutid för barn som ändå kommer att vara borta om ett par år i bästa fall. Nog med STG fasoner!! (samla , tömma och glömma)

Jag älskar matematik idag. I skolan gillade jag det inte. Jag kände mig dum när jag räknade ut tal som man inte skulle även om de var rätt i facit så fick jag fel av läraren. Blev inte roligare då vår lärare efter vi hade haft prov hånskrattade och läste högt upp de som hade sämst resultat. Vet att en av tjejerna sprang ut storgråtandes ur klassrummet en gång, vi andra asgarvade…vi fattade inte bättre. De vuxna visade oss att detta var ju helt ok! . Fan vad vi ungdomar var utsatta….vem lyssnade på oss om detta?

Ja ja ..det är en helt annan historia. I vilket fall så har jag på äldre dagar insett att matte finns ju överallt! Det är ju ett språk. Hur roligt som helst!! Varför i hela friden jobbar man så mycket med matte i skolan. Jag menar I BYGGNADEN!? Det är ju grymt begränsande för barnens matteutveckling och snälla släng böckerna så långt ni bara kan. Ut med er. Börja leka, experimentera, utgå från era egna funderingar och intressen.
I vilket fall, min skolmatte är begränsad och igår var jag på konferens, NetPort Dagen….då visade man upp denna roliga bild på temat kreativitet….

triangeltal1

Fantastiskt kul och smart. Jag satt och kliade mig i huvudet och funderade var skulle svaret bli egentligen …hur lång är egentligen sidan x.
Hur räknar man ut det?
Jag googlade.

Skärmavbild 2013-05-24 kl. 09.11.42

Hittade Pythagoras sats, kommer ihåg det namnet från skolan, men ingen aning om vad det var. Hittade formeln, men det blev fel. Fattade inte riktigt, men kände jag var nära. Lade ut bilden på Facebook och innan 1 minut hade gått hade flera hjälp mig med en förklaring. Och när till slut Therese Siverbo (en FB kompis) gav mig denna bild, satt den som en smäck.

triangeltal2

Nu fattar jag och jag lovar att jag kommer att minnas formeln länge. Och om jag skulle glömma den så googlar jag eller frågar på FB igen.

Visst är det coolt!!

Så i detta fall var inte kunskapen om Pythagoras sats viktigast, tvärtom. Hade jag i går på konferensen stannat vid insikten att jag inte har kompetensen att räkna ut talet för att jag glömt det sedan skoltiden och suttit kvar med känslan ”jag kan inte” så är lärandet direkt hotande. Men om jag istället växer upp med tanken att det där vill jag veta hur man räknar ut och sedan använder mig av de verktyg och människor jag behöver här och nu….så jäklar kan det hända grejer och det är väl just DEN förmågan skolan ska fokusera på. Återigen låt barnen lära, göra prov, experimentera men låt de göra det på ett sätt som kommer att berika de i framtiden, dvs med alla hjälpmedel som finna att nå!! Tycker ni att detta ställer till det gällande bedömning? Det gör det! Det är omöjligt att bedöma med mättekniker som betyg. Skit i betygen och tänk på ungarnas bästa istället. Återigen, ska vi anpassa systemen efter barnen eller barnen efter systemen (som inte verkar funka ändå, se hur världen ser ut och hur illa många av oss mår!)
Jag älskar Elza Dunkels uttryck, Knowledge just in case or Knowledge just in time!

Så med detta inlägg vill jag uppmuntra alla föräldrar att ni låter era barn utvecklas allt vad de kan när det gäller internet och digital smarthet. Var nyfiken på vad de gör, utmana dina barn/elever.
Rita en triangel och provocera de att kunna ta reda på vad X kan vara :-)

VÄI & NHIL
(Våga Älska Internet & Nörden har ingen lag)

PS. Med NHIL menar jag att när väl människor finner sin passion så stannar tid och rum.

Kram/Micke

VBS certifierade skolor på ungdomars egna villkor!

VBS_SKOLA

Jag är så glad över att jag får möta så många olika människor i landet just nu. Så många olika uppdrag, ena dagen som moderator med ministrar som deltagare, till nästa dag då jag träffar 100 ungdomar som vill utveckla projekt för att skapa nya jobb och så fick jag äntligen träffa ”Dyslexibögen” så många pratar om!

Just gårdagen var extra spännande. Eva Broms från Framtidsverkstäder och Region Skåne hade bjudit in mig till att tala och även deltaga på en ungdomsdag kring ungdomsarbetslöshet. Det skulle vara mindre snack och mera action.
De hade tagit fram 5 olika konkreta förslag på idéer som utvecklades under dagen med politiker, företag, skola och så ungdomarna själva. Kanonkul!
En utav grupperna jag jobbade med hade en grundtanke att låta livet utanför skolan komma in betydlig mer än nu. De hade tankar om att låta externa föreläsare/workshops från offentlig och privat sektor komma på besök minst två gånger i månaden. Tankar om projekt som Transfer och UngInspiration.se kom upp som förslag.
Men tankarna utvecklades och vi kom snart fram till att det handlar ju inte om detta egentligen, att låta några föreläsare komma då och då, det handlar ju om att riva skolan väggar i mycket större utsträckning och att jobba mer verklighets baserat överlag.

En ung tjej kom med förslaget att man borde jobba mer i skarpa projekt mot exempelvis näringslivet, söka pengar till projekt så de blir större och kraftfullare. Någon menade på att man borde vara mindre tid i skolan överhuvudtaget. Varför är vi där inne så mycket egentligen!?
Till slut sa en tjej att man borde sätta en kravlista och sedan skapa certifiering för de skolor som ville jobba mera verklighetsbaserat. Underbart.
Vi spånade snabbt, vi hade bara 25 min på oss, men dessa var några av de krav som ställdes (jag har försökt återge de så bra jag kunnat och även förtydligat vissa):

- Minst två externa inputs i månaden kommer att gästa skolan för att dela sina erfarenheter och tankar om livet och arbetslivet. Kan vara företag, politiker, myndigheter, människor som förverkligat saker, människor med olika livsöden.
Vi ska kunna bjuda in talare över hela världen och i vissa fall får vi köra via Skype etc.

- Vi ska genomföra minst ett stort projekt per år då vi även ska kunna ha en egen budget och jobba på ”riktigt” med externa partners.

- Skolan ska främja ämnesövergripande arbete. Med detta menar vi att flera ämnen ska kunna integreras i samma projekt så det finns mer tid att jobba.

- Minst 25 % av all undervisning måste ske utanför skolans väggar. Läxor och gymnastik räknas inte. Vi menar bara att vi bör vara betydligt mera ute i samhället och lära oss saker än innanför väggarna på något som typ ska likna det som komma skall. Alla ämnen ryms i samhället. Matte finn tex överallt! Samhällskunskap borde obligatoriskt inte vara mest i skolan osv

Dessa är tankar på krav som kan ställas på en skola för att just få bli VBS Cerifierad enligt dessa ungdomar. Jag jublar. Detta är ett litet steg på vägen, ett steg för att utveckla större steg.

Min fråga till alla mina skolvänner där ute i landet….vad skulle ni säga om frågan dök upp hos er….är ni redan nära att bli certifierade? Skulle ni vilja , våga…eller hur tänker ni kring dessa ungdomarnas tankar och idéer?

Kram/Micke

Lyfta eller sänka?

Premiär! En fluga i taket….(en bit av en dröm)

IMG_7839

Visst är det märkligt hur allt liksom sitter ihop i livet. Hur varje sekund leder till en annan och hur bara ett litet annorlunda val skapar ett helt annat liv. Magiskt.

För ganska exakt ett år sedan var jag med om ett sådant där märkligt sammanträffande och jag är så glad att jag oftast säger JA till när nya saker liksom vill komma in i mitt liv, än NEJ. En kompis till mig parade ihop mig och en annan man på en blinddate och hon sa bara, ni måste träffas. Sagt och gjort. Vi fick till en gemensam fika-tid i Göteborg när jag ändå var där på föreläsningsuppdrag. Mannen hette Hasse Carlsson (heter det fortfarande) och jag visste att han liksom mig föreläste och att han hade skrivit en bok.

Och så står jag där vid fiket och väntar spänt på denna man. Plötsligt gapar jag och bara skrattar rakt ut. På trottoaren kommer en man som ser i stort sett precis likadan ut som mig!! Ärligt!! Vi skrattar båda två och går in på fiket. Vi hade avsatt en timme i våra kalendrar. Vi satt på fiket i först tre timmar, därefter gick vi över vägen och åt ytterligare lunch i två timmar!!

Det var magiskt. På något konstigt sätt kändes det som om vi känt varandra hela livet. Vi öppnade upp våra manshjärtan och delade en massa tankar och känslor. Hasse om sin skilsmässa, jag om min utbrändhet, barn, papparoll, sex, prestation, dödsfall, allt!! Det var sååå skönt!

Precis innan vi skulle skiljas åt sa vi till varandra att det här snacket betydde väldigt mycket för oss. Och vi kände i samma ögonblick att detta samtal skulle nog många män behöva i dagens stress och press. Blir lätt snack om väder, vind och sport…men när hittar vi ventiler som kan möta lite mera än så?
Vi drömde oss bort och sa att detta borde ju vara ett slags tv-program, att låta folka vara ”En fluga i taket” och liksom lyssna och kanske även delta i samtal som dessa. Vi lämnade tanken och sa att vi kanske skulle kunna göra ngn webb-tv grej tillsammans.

Några månader senare får vi en kontakt där Pricca Studios vill ge oss chansen att göra en pilot!! Sagt och gjort, vi sitter en halv dag i studion med grymt proffsiga personer och kamerorna går.  (Bara det att basisten i Tomas Ledin var bakom en av kamerorna var ju kul, ännu roligare då han skriker BRYYYT!, Han hade då blivit så inne i Hasse och mitt samtal om barnuppfostran att han glömt helt att han filmade…hahaha).

Och så var det dags. Piloten är klar och vi har liksom fått till en trailer. Vad som nu händer vet jag faktiskt inte. Jag skulle önska att kanske någon som vet mer om just TV mediet, webb- tv etc kan komma med kanske tips eller tankar. För det vore hur coolt som helst att få ta detta fullt ut. Kanske sex program där man låter män (och kvinnor om de vill) vara en fluga i taket. Så tycker du som ser detta klippet att det verkar lite kul, så hör gärna av er om ni har tips.
Oavsett så hade och har Hasse och jag jäkligt kul då vi träffas och just snackar om olika saker som bor i våra magar och hjärtan. Ibland måste vi män liksom slappna av och även våga vara jäkligt mjuka i denna ibland rätt hårda värld.

Då så…var så god….här kommer en liten snutt av en större dröm….

”En fluga i taket!”

Detta inlägg handlar inte om reklam utan om sann stolthet och så lite egoboost :-)

lits2013

Då var det dags igen, 17-18 juni, 2013, Learning Is The Shit! Jag är så jäklans glad att fått under ett antal år nu fått umgås med Anna och Lova i projektet CELA. Denna sunda galenskap och det mod de visar i just att stötta regionens människor inom digital kompetens är så cool! Händer så mycket just nu i Blekinge på många fronter. Att jag dessutom får arbeta med framtidens skola gällande den digitala agendan i Blekinge är ju inte mindre kul! 

Men så var det ju åter dags för att träffas i parken, en massa eldsjälar och pedagoger, i en massa tält under 2 dagar. Detta år vill vi ta utgångspunkt i lust och motivation till lärande. Vad krävs av morgondagens organisation och möten när det gäller lärande 2013? Vi har verkligen haft andra förutsättningar i år då vi inte direkt haft någon budget bakom oss att vila på. Denna gång får vi trolla på andra sätt. Och det verkar som om inte bara vi älskar denna ”Woodstock”-aktiga tillställning utan även de som vill tala och hålla workshops.

Måste ju säga att det känns rätt egoboostigt att i år få träffa och jobba med människor som bla Lou Rossling, Pamela Von Sablar, Sofie Andersson från Kraft/Hyper Island, Sanna Nova Emilia, Maria-Pia Gottberg, Marie Lindvall Wahlberg, Anna – Lena och Jörgen från Sklillnad…bara för att nämna några.

Jag vet att det återigen kommer att bli en folkfest med skratt och pirr i magen, men med syfte att utveckla oss än mer i våra möten med varandra och i synnerhet i mötet med våra barn. Och kanske inte bara i skolans värld utan även i sitt egna privata. Två heldagar där jag faktiskt fått äran att vara konferencier, det ni!!

Har ni inte bokat biljetter till detta unika event (se gärna filmen från förra året) så gör det nu. Tror biljettluckan stängs sista Maj…

Kram/Micke