Jag är kär!!

Ibland så drabbas man av denna underbara känsla. Ni vet, när det pirrar i hela kroppen och man känner lust och engagemang. Så kände jag idag med mötet med Maria Soares Lindberg och hennes goa vänner på Fryshusets Nätvandrare. Jag blev kär i deras verksamhet, engagemang och sitt arbete att stötta våra unga i samhället. Nätvandrarna är var de heter. Man finns som stöd och samtalspart där ungdomar vistas, i detta fall med fokus på Internet. Inget konstigt med det.
Men det KAN bli konstigt då Internet och barns väl-eller illamående blir en teknikfråga. Alltså då man skyller det hela på teknik och agerar utifrån det.
Ett exempel som jag hörde berättas av Johnny  Lindqvist på DIST var när några grabbar misshandlade en annan kille och filmade det hela för att sedan lägga upp det på YouTube. Skolan beslutade att spärra datorena. Det blir liksom konstigt.
Hmmm…betyder detta att bara för att några slåss i matsalen så stänger man den, och så får ingen äta, som om detta skulle vara roten till det hela.
Nej det jag tror händer idag är att det mer handlar om att vår mänskliga kollektiva galenskap blir galet synlig. Faktiskt! Det kan låta flummigt men jag menar det jag skriver. Kanske är det så att vi måste prata mer om etik, kärlek, värdegrunder, medmänsklighet etc.
Men det ställer oerhört stora krav på oss vuxna, det betyder ju att vi måste vara goda förebilder.
Att vi vuxna i större utsträckning har landat så pass i oss själva att vi orkar lyfta blicken högre än löpsedlarna, skvallertidningar och vårt oerhörda engagemang i huruvida Brad Pitt kommer att vara otrogen eller inte, och att vi rent ut sagt tycker det är förjävligt om han skulle vara det.
Det måste också kräva att vi behandlar människor med respekt och medkänsla. Att vi måste sträcka oss över ytan då vi för ett resonemang om huruvida flyktingbarn ska få läkarvård eller inte, om vi ska kollektivt bestraffa barn i hemmet eller i skolan…
Osv osv osv….
Och då kommer mitt tips igen, ska vi vara goda vuxna mot våra barn startar arbetet i oss själva! Finns inga genvägar…man kan läsa böcker tills man spyr, se på filmer , lyssna på föreläsare …osv, osv…men skillnaden måste göras genom eget arbete. Man kan läsa om hur man lär sig att cykla, men för den sakens skull kan du inte cykla. Fattar ni?

Som sagt var det startades många känslor i mig då jag träffade Maria och gänget idag…kul!
En konkret idé som kom upp och som jag kommer att ta med mig hem till jobbet är huruvida vi skulle kunna samarbeta i något projekt som har spelplatser som plattform för socialt arbete. Mer om detta får ni höra om snart:-)

Kram Micke