Tänk om pappa också är lite rädd då…

Panikångest:-)

I natt så väcktes jag av min lille grabb som petade på mig och sa:
-Jag är lite rädd pappa….
I samma sekund så lystes hela sovrummet upp av en gigantisk blixt från skyn och sekunden efter kom en knall som fick rutorna att skaka. Det var oväder på hög nivå och regnet piskade.
– Jag är kissig och jag tycker detta är otäckt fortsatte han.
Jag följde med honom upp och passade själv på att besöka toan. När jag själv stod där så funderade jag på just det faktum om att jag inte var rädd och grejen att man som vuxen kanske inte liksom förväntas att vara det. Jag menar tänk om jag också hade varit lite rädd. Hela min familj samlades i natt i vårt sovrum. Jag känner en del vuxna som är panikrädda för just åskan. Andra för ormar.

(Jag skänkte även en tanke till att de som redan hade gett sig ut till Tjärö och #sswc)

Denna natts upplevelser vill jag koppla ihop med även detta exempel.
I går hade jag förmånen att träffa ett gäng underbara människor i en workshop på jobbet under rubriken HowDoUDo. Vi förbereder oss för en ansökan som går ut på att stötta pedagoger och lärare i skolan kring tänket med digitala medier, Internet, och den revolution vi anser att skolan står införJ
I vilket fall som helst så heter projektet de det gör på grund av att vi tror det är just det det handlar om. Hur mår du? Vi kom fram till att lärare, pedagoger, föräldrar etc. är INTE rädda för tekniken i sig. Vi är rädda för förändring och risken att göra fel, misslyckas. Vi är så skolade just i detta tänk att göra rätt så att många av oss går runt och är rädda. All utveckling oavsett, kan bara ske genom förändring och ska man se djupare på det hela kan man säga att hela livet består bara av förändring, hela tiden oavsett vad vi tror. Ingen lärare, politiker (inte ens Björklund, förlåt) vill mina barn medvetet illa. Men vi tänker och kanske framförallt känner olika. Vi önskar nog alla att våra barn ska vara medskapare av en än bättre värld, kunna leva ut sin fulla potential och leva livet fullt ut. Inte så mycket rätt eller fel utan just vara lyckliga och känna livet levas.
Våra barn är inte per automatik rädda, tvärtom. De vill undersöka, testa, experimentera…ingenting är omöjligt.
Vi som vuxna har ett ansvar att låta varje unge få fortsätta detta sett att lära sig genom livet.
Idag är teknik och internet ett faktum, normalitet för mer eller mindre varje unge och självklart MÅSTE framtidens skola inbegripas av detta. IKT pedagoger hoppas man i dagens form kommer att avvecklas, för egentligen bör varje lärare ha det tankesättet och en viss grundkunskap och förståelse för att kunna stötta våra barn. Jag vill verkligen betona att det är inget fel att vi som vuxna är RÄDDA, det är normalt, men vi får inte låta det begränsa våra roller och uppdrag utan att ta i tu med det. Vill jag jobba bland spindlarna på ZOO men har en spindelskräck så måste jag liksom arbeta mig igenom den rädslan annars kan jag ju inte jobba på ZOO.

Igår ställde jag en fråga till mig själv:
Om en elev i 5:an ska ha egen läsning (läsa tyst i en egen bok) och frågar sin lärare om det är ok att sitta under den fina eken på skolgården i det härliga vädret och passa på att få lite frisk luft, vad skulle han/hon svara då?

1. Självklart! Vilken bra idé, vill du jag ska komma ut och påminna dig när det är dags att gå in eller har du mobilen med dig?

X. Jätte bra tanke, men jag tror inte det idag, en annan gång.

2. Nej, nej nej, hur skulle det se ut om alla satt ute. Då har ju jag ingen aning om vad ni gör eller vart ni tar vägen, det skulle bara bli en massa kiv. Gå tillbaka till din plats och sätt dig ner.

Hur skulle du ha svarat?

Pappa jag tycker det är lite otäckt, jag är rädd….är du?

Namaste
Micke

2 responses to “Tänk om pappa också är lite rädd då…

  1. Ja du min lille pojk .
    Jag är inte rädd men lite otäckt är det.
    Vill du att vi stannar uppe o tittar på det o kanske dricker lite varm choklad innan vi går o lägger oss.

    Det är mitt svar
    Det är lätt o skrämma upp barn.
    Är du rädd för tex spindlar så blir dina barn oxå ofta det för du för över det till barnen utan att tänka dig för.

  2. Grejen är väl att man anpassar sitt agerande utifrån barnets ålder.
    Riktigt små barn – då får man vara stor modig och stark oavsett om man innerst inne är rädd
    Inför lite äldre barn och tonåringar kan man vinna på att visa sin sårbarhet och dela rädslan med dem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s