Körkort för livet, SSWC, IKEA, Pippi och annat kul som händer och fötter!


Så var det dags att dela med sig av några rader igen. Vilken helg! Sweden Social Webcamp.
I år kändes det allvarligare och fokus hade också vänts en del åt lärande och skola. Mycket spännande. Hamnar man sedan i en våningsäng med Johan Grafström som producerade SVT:s Klass 9A så förstår alla ni som känner mig att det blev mycket snack och en sen natt! Men oj vad kul och lärorikt. Själv passade jag på att hålla en session om ”sociala medier i trafiken”. Hur mycket kommer ex bilindustrin att få anpassa tekniken så vi kan twittra och uppdatera våra sociala webbar medans vi kör? Och så idag tipsade @sarakmp om denna länken! :-(
Annars så kan jag bara njuta och vara stolt över av att Blekinge får lov att husera med SSWC.

Att skolan står inför en förändring råder det ingen tvekan om. Och skolan består ju som sagt var av massa människor som i detta fall även de står för en förändring. Jag börjar inse att vi inte är rädda för tekniken, vi är som sagt var rädda för förändring. Vi behöver jobba med denna företeelse generellt i skolan och med våra lärare och pedagoger tror jag. Man behöver stöd i förändringens snålblåst.

Idag fick jag återigen äran att prata och inspirera lärare, denna gång i samarbete med UF. Platsen var IKEAS aktivitetshus i Älmhult . Man har byggt ett fantastiskt ställe för Ikeas personal med shop, café, bilhall, afterwork lokal etc…Snyggt jobbat! Träffade och lyssnade på IKEA AB:s VD Thomas Carlzon, vilken Älmhultspatriot! Grymt häftigt att IKEA satsar som de gör i Älmhult, för Älmhult.

Jag hade på uppdrag fått uppgiften att avsluta min session med en frågeställning där lärarna skulle fundera ihop några minuter i grupper. Min fråga blev:
– Vilken gubbe/gumma väljer du att vara i förändring? (se mer om denna fråga i detta inlägg)

Jag fick underbara svar.
– Jag vill vara den glada
– Jag vill vara Pippi Långstrump
– Jag vill bara vara den jag är!

Sedan fick jag frågan om just vikten av kunskap. En klok man liknade skolan som trafik skolan. Det krävs liksom en viss grundfärdighet innan vi kan släppa ut förare på vägarna. Här gick jag igång i magen…
Omedelbart kände jag att det hela var rätt, men sedan kom en annan fråga till mitt medvetande:
– Så länge?
Hmmm….för att bli körklar i livet, levnadsduglig…så länge.
Ett körkort tar man på säkert 40 timmar totalt….men livet liksom. Sedan blir man ju klart aldrig färdig, men just på frågan om att bli körklar. Hur länge ska jag liksom behöva gå i skolan för att bli levnadsduglig? Så började jag räkna och insåg att vi i genomsnitt tillbringar ca 1,5 miljoner minuter i skolan, inkl läxor…det skulle bli ca 600 körkort per skalle…behöver vi människor så mycket tid för att få vårt körkort. Shit det är mycket tid alltså. Läsa, skriva, räkna.

Och så läser man Björklunds slogan, framtiden börjar i klassrummet…och så tänker jag igen…
Framtiden kan väl inte börja någonstans, den skapas väl här och nu? Och då tänker jag, är det verkligen framtiden vi skapar i klassrummet? På sätt och vis blir det ju det, men är det den framtid vi vill se som vi skapar och utefter de bästa möjligheter vi har idag och utefter hur världen ser ut idag? När jag träffar ungdomar så vill många av de inte ens VARA i klassrummet om de själva fick bestämma. Är det en bra signal för framtiden, som skapas här och nu? Och det kan ju knappast vara elevernas fel om de tycker det suger?
Och vaddå klassrum? Är det de innovativaste en skolminister kan tänka inför valet. Här skriker många efter förändring och nytänkande, digitala medier osv, och så har vi visioner som fortfarande handlar om grupper om 30 och en rektangulär sal på ca 90 kvadrat.

Puhh…var bara tvungen att läcka lite energi en kväll som denna.

Leve du och leve varenda unge!

Kram
Micke

8 responses to “Körkort för livet, SSWC, IKEA, Pippi och annat kul som händer och fötter!

  1. Efter en kort överläggning med mig själv såhär på nattkröken är jag villig att experimentera med tanken att helt skrota skolan som vi har den idag. Jag går igång på det mest när jag läser:
    När jag träffar ungdomar så vill många av de inte ens VARA i klassrummet om de själva fick bestämma. Är det en bra signal för framtiden, som skapas här och nu? Och det kan ju knappast vara elevernas fel om de tycker det suger?
    Ett jätteung människa (läs barn) behöver extra mycket support, säg mellan 0-6/7 år. Då ska det vara hopp, lek och utveckling i egen takt. Mellan 7-12 år ökar styrkan, hos den numera unga människan, på flera plan. Många lär sig läsa, skriva, räkna och ta in större sammanhang och omvärldstänk. Detta antar jag att en ung människa kan göra idag, helt utan skolans hjälp. I slutet av detta åldersintervall (ålder är förövrigt bara en siffra för att myndigheters system inte ska braka ihop) kommer många unga människor ha utvecklat egna intressen som drar dem åt olika håll i livet. Jag tror det blir än mer påtagligt om vi hoppar upp i medelungdomen, dvs 12-16/18 år.
    Vad jag försöker formulera är en tes kring om man skrotar skolan helt, och istället inrättar något annan slags ”resurscentrum” (typ som en combo mellan ett bibliotek, ett sommarland och en idrottshall). Jag tror att väldigt många unga människor i åldern 10-18 år själva skulle komma på hur trevligt det vore att vara en del av det här sammanhanget. I ”resurscentrumet” skulle det finnas drag av det vi idag kallar lärare, pedagoger, fritidsledare, idrottsledare och annat lös folk med mycket kärlek och glädje.
    Hade man vågat lägga över mer tillit till unga människor, skulle de finna egna vägar och svar, och få möjlighet att då ”forma sin egen framtid”, fast i real tid. Och det är någonstans här vi tangerar de positiva effekter och lärdomar vi kan dra av dagens nätkultur och digitala sociala plattformar.

    Givetvis kommer inte detta att passa alla. Men det känns lättare att sätta in specialinsatser för dem isf, än att som idag, tvinga in den stora majoriteten i något som de inte vill.

    Slutligen, det enda uppenbara som vi äldre ungdomar (18-100 år) kan pracka på unga människor, är kärlek och positiv uppmuntran i alla former

  2. Efter en kort överläggning med mig själv såhär på nattkröken är jag villig att experimentera med tanken att helt skrota skolan som vi har den idag. Jag går igång på det mest när jag läser:

    När jag träffar ungdomar så vill många av de inte ens VARA i klassrummet om de själva fick bestämma. Är det en bra signal för framtiden, som skapas här och nu? Och det kan ju knappast vara elevernas fel om de tycker det suger?

    Ett jätteung människa (läs barn) behöver extra mycket support, säg mellan 0-6/7 år. Då ska det vara hopp, lek och utveckling i egen takt. Mellan 7-12 år ökar styrkan, hos den numera unga människan, på flera plan. Många lär sig läsa, skriva, räkna och ta in större sammanhang och omvärldstänk. Detta antar jag att en ung människa kan göra idag, helt utan skolans hjälp. I slutet av detta åldersintervall (ålder är förövrigt bara en siffra för att myndigheters system inte ska braka ihop) kommer många unga människor ha utvecklat egna intressen som drar dem åt olika håll i livet. Jag tror det blir än mer påtagligt om vi hoppar upp i medelungdomen, dvs 12-16/18 år.
    Vad jag försöker formulera är en tes kring om man skrotar skolan helt, och istället inrättar något annan slags ”resurscentrum” (typ som en combo mellan ett bibliotek, ett sommarland och en idrottshall). Jag tror att väldigt många unga människor i åldern 10-18 år själva skulle komma på hur trevligt det vore att vara en del av det här sammanhanget. I ”resurscentrumet” skulle det finnas drag av det vi idag kallar lärare, pedagoger, fritidsledare, idrottsledare och annat lös folk med mycket kärlek och glädje.
    Hade man vågat lägga över mer tillit till unga människor, skulle de finna egna vägar och svar, och få möjlighet att då ”forma sin egen framtid”, fast i real tid. Och det är någonstans här vi tangerar de positiva effekter och lärdomar vi kan dra av dagens nätkultur och digitala sociala plattformar.

    Givetvis kommer inte detta att passa alla. Men det känns lättare att sätta in specialinsatser för dem isf, än att som idag, tvinga in den stora majoriteten i något som de inte vill.

    Slutligen, det enda uppenbara som vi äldre ungdomar (18-100 år) kan pracka på unga människor, är kärlek och positiv uppmuntran i alla former

  3. Tja vad säger man Johan….kvalitéts reaktion på mina armar…jag ryser:-)

  4. känns lite rousseaus emile fast med mer interaktion med fler människor typ :-), jag gillar och tror egentligen på själva ‘klassformatet’ mer än klassrumsformatet, tror att de flesta mår bra av att öva sig på att placera sig i en grupp – men inte bli placerad – och utifrån och med gruppen kunna ta för sig av de kunskaper som finns runtomkring – det blev lite flummigt, krävs längre fundering – återkommer

    • Spännande Malin och tack för din kommentar!
      Människor mår ju bra tillsammans, vi är väl flockdjur!
      Men just den fria viljan att välja grupp och byta grupp och dissa grupp kan ju vara viktigt.

      C ya

  5. Då funderar jag lite på morgonkröken….

    Nånstans i den här diskussionen fastnar jag i själva konceptet… Kan det vara orden ”skola”, ”lärande”, ”livet”… funderar fortfarande.
    Men ord skapar bilder och så pang är det dom vi diskuterar. Det finns enorma problem med att använda ordet ”skola”. Det är nästan enbart förknippat med ens egna upplevelser. Många associerar till en tillvaro fylld av ångest, andra av tristess. Själv har jag en ganska ok bild av ordet, eftersom jag gjorde hyfsat bra ifrån mig och jag hade bra kompisar som jag träffade varje dag. Det var inte latjo, men ok…

    Men vad är det EGENTLIGEN vi vill att ungarna ska lära sig. Vilket år Gustav Vasa dog? Eller hur man hittar bästa informationen på Internet?

    Jag tror faktiskt att det viktigaste man lär sig är att lärande faktiskt är ganska så energikrävande och emellanåt rent av jobbigt. Saker som man lär sig lätt och smärtfritt är ofta sån kunskap man faktiskt redan hade ett hum om. Tror därför inte att analogin körkort är särskilt bra att beskriva skolan med. När man ska ta körkort vet man nästan redan allt om trafik (man har ju åkt i bil, cyklat, och gått i i trafiken i 17 år) man ska bara förfina kunskapen en aning. Hade man lärt sig köra bil på 40 timmar om man aldrig hade sett en bil eller en väg tidigare?

    Jag tror att mycket handlar om att lära sig hur man ska hantera vardag, när jag plötsligt upptäcker att det jag står inför är på en högre nivå än att jag bara kan glida på. Och jag måste lära mig att problemlösning är kul, det får mig inte bara att växa efteråt, utan är faktiskt underhållande medan det pågår.

    Jag tror också att man ska lära sig att bli en bra ”lärande” (om man ska undvika ordet elev eller student). Långt upp på universitetsnivå har jag hamnat i diskussioner med kursare som säger: ”Faan, den föreläsaren var skitkass. Man lärde sig ju ingenting”. Vad dom menade var att trots att föreläsaren är den ende experten på sitt område i Europa och har forskat i 15 år och sitter på enorma kunskaper i området, så var det helt enkelt …inte kul… Visst, hade föreläsningen varit som bam bam bam MTV eller en tjoff poff actionrulle, så hade man bara kunnat luta sig tillbaka. Men kunskaper i ett ämne och möjligheten att göra en underhållande show är kanske inte alltid kombinerad. MEN, man kan faktiskt försöka bli en bättre lärande istället. Ställa frågor om och om igen, ge sig in att diskutera, tills man förstår vad det är föreläsaren vill förmedla. Mötet mellan lärare och lärande är ju inte en envägskommunikation och borde inte vara det. Det borde vara mindre förmedlande och mer upptäckande i dialog.

    Vilka ord för… det där stället där man ska lära sig grejer i…hittar vi då?

  6. Kom på en sak till:
    Lyssnade på P1:s Studio Ett häromdagen om sommarkurser i matte. Väldigt inspirerande. Det som slog mig mest i det reportaget var tre saker:

    1) Man jobbar i fyra timmar utan paus.
    2) Kunskap bygger på vartannat
    3) Läraren är ett energiknippe, lite av en clown

    Om man börjar med nummer ett. Att jobba utan avbrott. Precis så eftersträvar vi vår vardag på en arbetsplats. Vi vill kunna hänge oss åt en uppgift. När vi fått upp farten, vill vi ha så lite avbrott som möjligt. Samma borde ju gälla ”skolan”.

    En av ”lärarna” på mattekursen pekade på att alla kan lära sig, man behöver ingen mattehjärna. All kunskap bygger på vartannat och kommer man efter, så kommer man att fortsätta att släpa efter i utvecklingen. Och då måste man bara gå tillbaka och ta vid där man tappade tråden. Det är här jag tror att vi behöver den långa processen. Den långa körkortsskolan… Idealet är väl att alla kan finnas där på olika nivåer samtidigt utan att hamna i ”specialklass”.

    Den sista punkten, att vara clown som lärare är särskilt intressant. Jag tror dom flesta kan peka på en och annan lärare man haft som varit rent av tråkig. Jag har själv jobbat med att åka ut till förskolor och skolor för att komma med något extra till undervisningen, vara en ”clown” som ger lite extra krydda. Det var kanonkul att möta 6-åringar som tände till och hängde med i allt man gjorde. MEN…Jag orkade MAX 3 timmar på en dag, sen var jag helt förbrukad! Helt slut! Och tre timmar om dagen i 6 månader gjorde att jag behövde enormt mycket tid för att återhämta mig efter den perioden. Dessutom behövde jag inte ta hand om något annat som pågick i klassen; reda ut osämja, trösta om någon var ledsen, leda iväg till skolsyster om någon stukade foten, uppmuntra om någon misslyckat på något sätt…. osv osv. Att ha hand om ungar varje dag i flera år är mycket mer än att förmedla matte och svenska!

    Lyssna på programmet innan Sveriges Radio tar bort filen.
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=3927670

  7. Ok Astrid, jag gillar som vanligt det du skriver!
    Skulle vara roligt att faktiskt föra in just lite NYA ord inom ramen för lärande.
    Får klura på detta till nästa inlägg.

    Micke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s