Är verkligen mobilen vanebildande för våra barn!?


I dagens BLT kan man läsa om hur Rosenfeldtsskolan i Karlskrona har numera gått med på att låta sina elever ha mobilerna på rasterna. Tidigare har enligt artikeln har alla eleverna fått lämna in mobilerna vid dagens början och sedan kvitterat ut dom när skolan slutat.
Men nu har alltså rektorn bestämt sig för att låta barnen ha mobilen under skoltid fast bara på rasterna.
Han manar att när han nu tolkat skollagen så får mobiler endast omhändertas om det stör verksamheten. Även föräldrar har sagt att de skulle vilja kunna nå sina barn under skoltid.

En engagerad förälder i detta, Paul Melén , är emot det hela. Här kommer ett utdrag ur artikeln.
Tyvärr verkar det inte finnas på nätet på BLT!! Detta är ju verkligen ngt som man skulle vilja debattera om på BLT:s webtidning, men icke….
(UPPDATERAD nu två dagar senare med länken till artikeln, läs den i BLT här.)

Så här säger Paul:
” – Telefonen är distraherande och vanebildande. Rasten är till för att leka och röra på kroppen, inte för att sitta i en korridor med mobilen. Det här kan göra det svårt att koncentrera sig och skapar beteendemönster i ung ålder. Det blir ytterligare ett störningsmoment i skolan, ytterligare ett beteende som tar energi, men han”

När jag läser detta så känner jag att jag verkligen håller med Paul på samtliga punkter, med den enda skillnaden att jag menar helt tvärtom. Som jag skrev tidigare om ”The Gap” så är detta ett så tydligt exempel på att vi idag tänker så olika kring dessa frågor. Jag tror personligen som även Paul skriver senare i artikeln, citat:
”Det kommer att bli katastrof om några år”.
Jag håller HELT med, det kommer bli MER än katastrof om inte skolan väljer att integrera dagens teknikmöjligheter, omvärlden, kommunikation och barnens tid av idag att leva och inte då tiden.
Det kommer bli katastrof om inte skolan snarare bejakar de nya möjligheterna och anpassar sin situation, sin syn på lärande, bedömning och ansvar att utveckla vårt framtida BNP på ett så smart sätt som möjligt, för FRAMTIDEN och inte dåtiden.
Detta är enligt mig mer än allvarligt.

Hur i all sin dar ska jag förklara för mina barn vad vi egentligen håller på med när vi tänker så här!? Eller som mina barn sa när de läst artikeln:

- Pappa visst är det konstigt att lärarna får ha mobiler i skolan och att de när som helst kan få säga till oss, Ursäkta mig jag måste ta det här, och sedan gå ut ur klass rummet, medans vi inte ens får ta det om vi säger att det typ är Mamma som ringer. Eller som på denna skolan där de inte få har mobilen alls??

Jag håller helt med mina barn på denna fronten!
Vi måste möta våra barn med ömsesidig respekt och förtroende. Barn fattar att mobilen kan störa och jag tror att med rätt inställning och bemötande från oss vuxna så löser vi det här tillsammans. MEN om vi fortsätter att förbjuda, agera quick fix så är vi banne mig snart rökta. Snart agerar väl våra barn som man gjort i Egypten. Man får nog och säger.…detta är så långt ifrån mig och mina drömmar att jag skiter i det…och btw…mina föräldrar är också på :-)
För snart (nu är jag väldigt uppe i varv när jag skriver detta) så gör jag det samma och ställer mig bakom barnen på allvar gällande dessa frågorna.
Vi måste tänka om kring skolan som ska skola för framtiden. Då kan vi inte säga nej till kommunikation, nätverk, internet osv när det är dessa fenomen som kommer att bära mycket av vårt land, om det inte redan gör det. Det vi måste göra är att bejaka, men att tänka smart.
Och detta kräver mod och stöd.

Så jag vill avsluta mitt inlägg med att säga…jag är inte arg, jag tycker inte sämre om någon…inser bara att vi är olika och så ska det vara. Men jag ger mig inte en tum på att sätta barnen i första rum och med respekt för den tid de växer upp i. Det är barnen som är anledningen till att skolan finns, det är barnen som är på ngt sätt uppdragsgivare till alla våra lärare och då måste VI VUXNA anpassa oss snarare än våra barn.

Pust och stön…hör min bön!
Kram/Micke

PS. På idén om att mobilen skulle vara vanebildande för våra barn, så undrar jag om det just nu inte är större risk att vi vuxna vanebildar våra barn.

Flattr this

19 responses to “Är verkligen mobilen vanebildande för våra barn!?

  1. Jag är kluven i denna frågan. Jag håller med Dig om att vi behöver bejaka och ta till oss tekniken, och förlja med in i framtiden och utvecklingen av olika media. Helt klart. Som relativt nybliven Iphoneägare är jag också förtjust över vilken fantastisk nytta man faktisk kan ha av den, inte bara som telefon, utan som socialt redskap och som informationskanal.
    MEN… alla barn OCH FÖRÄLDRAR har tyvärr inte fått lära sig hur och när man ska använda mobilen. Jag har själv jobbat på högstadiet där det kunde vara ett ritigt problem. Jag har varit med om lektioner där eleverna missar information bara för att de prioriterar att svara på sms istället för att hänga med i det som händer i klassrummet. Har även haft elever vars föräldrar ringer mitt under lektionerna bara för att fråga vad de vill ha til lmiddag ikväll, eller andra banala saker som likaväl kunde skickas i ett sms alternativt vänta till skolan slutat. Och att som lärare stå och tex ha högläsning och bli avbruten av ringande telefoner är inte roligt.
    Som sagt, jag tycket inte att mobiler ska behöva förbjudas, men att sitta och skicka meddelande eller kolla sin privata mail eller facebook när man bör ha uppmärksamheten på lärandet känns inte ol för mig.
    Hur lär vi ut att använda mobilen ”rätt”?

  2. Tack Therese för ditt kloka inlägg!Det jag direkt tänker är just begreppet ”rätt” sätt. Det skulle ju kanske kunna bli så iframtiden att vikten av vår externma kommunikation i lärosituationer blir så pass viktiga att vi måste ha kommunikationspausar i vårt koncentrerande:-) Hade jag varit lärare idag hade jag nog sprängt in små 5:minutare just av den anledningen att man då skulle kunna checka sina nätverk. Jag hade iallafall pratat med mina lever om hur vi vill ha det på bästa sätt. Ungefär som det var då jag jobbade som lärare 2002 på en gymnasiekskola. Då var vi alla rörade överenns att alla delade sina mobilnummer och msn konton för att alltid stå i kontakt med varandra. Vi tog också upp problematiken att många av eleverna inte hann äta frukost på morgonen vilket gjorde att vi åt tillsammasn varje morgon och körde en ”log in” laget runt innan lektionerna började. Underbart att få starta dagen med tända ljus och mys pys frukost. Vem hade inte gillat det. Så jag tror att vi måste inse att det just nu ibland inte finns ”rätt” svar men att vi tillsammans måste skapa de svar som känns bäst för varandra och den tid vi lever i här och nu.

    Micke

  3. Jag håller med dig fullständigt Micke! Självklart ska eleverna kunna använda mobilen på rasterna om de vill!

    Att lämna in dem på morgonen och få tillbaka dem efter skolans slut är helt verklighetsfrämmande för mig! Självklart måste eleverna kunna nås under dagarna om något akut händer eller om de behöver ringa t ex sina föräldrar akut.

    Lika självklart är det naturligtvis att mobilen ska vara avstängd eller på ”ljudlös” och inte framme under lektionstid så att den inte stör undervisningen!

    Men på raster och lunch ska givetvis de som vill kunna använda den underbara nya teknik som de moderna mobiltelefonerna erbjuder med långt fler möjligheter att bara ringa vanliga samtal.

    • Tack för kommentaren. Håller med dig men jag skulle vilja iofs utmana ön mer och även integrera mobilen i lärandet och i undervisningen som ett verktyg likt miniräknaren etc, fast lite mer avancerad:)

  4. Micke jag förstår både de som är för och emot.
    Å ena sidan är jag för då som du säger, hela samhället kretsar kring nätverkande. Jag har verkligen insett att har man inte förstått hur nätverkande fungerar så kommer man få det väldigt tufft i dagens samhälle och arbetsmarknad + att man missar massa rolig information också.

    Å andra sidan är jag fullkomligt med på Therese sida också. I klasserna så finns många elever som har svårigheter då vi i Sverige har ”en skola för alla” och vissa av dem har fruktansvärt svårt för att koncentrera sig. Då kan all teknik och även annan input störa koncentrationen.

    Jag tror att det handlar om att hitta ett eget sätt. Att diskutera i klasserna om vad man trivs med och hur det ska vara. Exempelvis varför kan inte en elev få ha med sig en macka i väskan och äta på lektionen för att denna har svårt för att äta frukost tidigt? varför kan inte ”Lisa” få ha Iphonen igång för att hon känner sig trygg då? Varför kan inte Olle få ha musik på för han jobbar så mycket bättre till musik, varför kan inte Erik få läsa inför klassen för han känner ansvar då? Det handlar om den enskilde individen.
    Det handlar även om en byggnadsestetisk fråga då våra klassrum är byggda för skola á la old-style med jätteklassrum. Vad hade hänt om vi hade smårum i det stora rummet? en hörna där man sitter o kollar sms/läser på nätet, en hörna där man sitter o skriver, en där man kan ha musik och en där man läser högt?

  5. Intressant, som vanligt. Men varför denna FIXERING VID TEKNIK??! Varför vågar ingen analysera vad det egentligen är som pågår? Nätverkande skriver Maria här ovan. Det är ju det det handlar om. Tänk om rektorn eller lärarna sa; ”Nej, det här nätverkandet måste genast upphöra på lektionstid. Och helst på rasterna också, så att barnen skuttar lite mer och utvecklar sin motorik. Det stör så otroligt mycket i undervisningen när barnen interagerar med varandra eller med andra människor. Om barnen slutade lära känna varandra, så skulle de lyssna mer på vad läraren säger”.

    Men ligger det inte i människans natur (sedan stenåldern) att just på olika sätt interagera med varandra. De vuxnas diskussioner idag beskriver det som om på den tiden när du och jag, Micke, gick på högstadiet, då satt eleverna som ljus …och lyssnade (och hörde!) vad läraren sa. What?! Kanske ser man inte lika många lappar som flyger genom luften i klassrummet längre….men det beror nog på att de transporteras med SMS…? Jag måste få erkänna att jag och min kompis hade grymt utvecklade tekniker för att skicka lappar bakom ryggen på läraren. Definitionen på en lyckad lektion var när vi lyckades skicka one-liners till varandra! OCH lärarna var faktiskt så komiska i hela sin framtoning att vi bara var tvungna att kommentera det…

    Det mest fantastiska var väl ändå att somliga på den tiden lyckades vara fullkomligt själsligt frånvarande…UTAN mobiltelefoner. Jag är helt övertygad om att pigga och vakna elever inte beror på mobilers vara eller icke vara. Jag är HELT övertygad om att mina barn har en mycket mer inspirerande skoldag än vad jag hade, trots att mobilen numera finns med både här och där.

  6. Hej Micke, vilken bra diskussion om ett viktigt ämne! Så här tänker jag: Skolan är en pedagogisk institution. Och ett viktig motto för skolan är, och har alltid varit, att ”lära för livet, inte för skolan”. Ett av de viktigaste uppdragen just nu måste vara att lära barn och ungdomar att handskas med det informationssamhälle vi lever i – på gott och ont (mest på gott). Många har svårt med det. Jag åker ofta tåg och störs verkligen av vuxnas högljudda samtal i sina mobiler – utan tillstrymmelse till självcensur. Att ta upp allt detta till samtal med barnen och tillsammans med dem finna bra former för hur man använder sina kommunikationsredskap på ett kreativt, klokt och hänsynsfullt sätt – vilket drömjobb för en engagerad och nutidsorienterad pedagog!/Lars

  7. Thomas de Ming

    Jag tror att man lätt slirar lite i problemdefinitionen kring denna fråga.
    Den kritiska frågeställningen är nog egentligen inte om elever ska tillåtas ha en apparat som vi kallar mobil på rasterna (eller använda mobilen på lektionerna) utan snarare vad som krävs för att fånga elevernas uppmärksamhet bortom kompisrelationer, häftiga spel/filmer/låtar och vem som är inne/ute i den sociala gemenskapen :-)
    Innan de pedagogiska formerna är naturligt involverande för alla typer av personligheter och lärarnas förmåga att använda starka berättelser är mycket mer utvecklad hos fler så kommer nog eleverna alltid hitta sätt att koncentrera sig på annat än ”lärande för livet” (om man inte menar att ”hänga med kompisar” är den grundläggande kompetensen i det kommande vuxenlivet :-)
    /Thomas

    • Hej Thomas, jag håller helt med dig (om jag förstått dig rätt).
      Jag tror framtidens pedagog står inför helt nya utmaningar, komptenskrav och sätt att arbeta. Jag ser förmågan att trollbinda, engagera, tillföra humor och addera upplevelse/nöje till våra barn blir hur viktigt som helst.
      Nu kanske många tyckeratt nu får Micke ge sig. Man är väl ingen stå uppare, utan lärare! Men jag tror banne miga tt framtiden kräver en del från båda håll. Jag kan inte annars se hur man ska kunna få våra elever att välja pedagogen istället för alla de vänner, nätverk etc de kommer att ha ständig tillgång till via sina devicer i skolan, och 1 till 1 är ju ett perfekt exempel på hur vi just nu integrerar denna del i skolan. Det finns dock ett sätt att få bukt på det hela och det är med hårdare diciplin, filter, lampor som varnar när barn är på nätet, straff etc. Men detta är ju att gå tillbaka och kanske ibland när jag är riktigt engagerad brukar jag skoja till det med att vi kanske till och med får inför AGA i skolan för att lyckas om vi tänker utifrån de ramar vi byggde skolan på. Så jag tror att framtidens lärarutbildning handlar om en hel del nytt innehåll och tänkande hur vi ska fånga barns lust, utveckla den och på köpet lära oss en massa smarta saker. Tillsammans med teknik och pedagog.

      Kram
      Micke

  8. Pingback: Melén vill förbjuda mobiler « Karlskronabloggen

  9. Hej!
    Halkade in här. Jag jobbar också i skolan. Jag håller med, vi måste använda oss av de verktyg som finns, och som vi vuxna använder så flitigt. Annars är det som att vi inte tillåter ett visst språk i skolan, ungefär som samiska förr.

    Men jag har en synvinkel som inte kommit upp här än. Att alla barn/familjer inte har råd med mobiler. Kanske bara begagnade eller faktiskt ingen alls.

    Och sen den stora mobbing som pågår via sms och sociala nätverk, hur hanterar vi den? Det blir ännu mer osynligt för lärarna när det sker i de små apparaterna. Jag har varit med om, fick jag veta efteråt, att ett gäng elever suttit och varit trevliga och glada, och skickat sms samtidigt. Grejen var bara att de skickade till en i gänget, och det var inte snälla grejer.

    Jag ställer bara frågor, har ingen lösning.

    • Hej och tack för din fina kommentar!
      Jag håller med dig att det fortfarande finns problem med just skillnader att kunna ha och inte kunna ha ny teknik. Det som känns skönt är ju att skolor och kommuner i allt större utsträckning börjar förse sina lever med bra teknik. Sedan så kan jag tänka att vi kan låna av varandra i de fall vi kanske ska använda ex mibilen i skolan. Men att alla aldrig kanske kan ha samma förutsättningar så kanske det alltid kommer att vara, men som sagt var, detta kommer nog att lösa sig på sikt. Kanske hade inte alla råd med miniräknare heller förr i tiden…svår fråga. Ska klura vidare på ett bättre svar.
      Sen var det gäller mobbing som du nämner så hävdar jag återigen att problematiken sitter inte i tekniken utan problemen finns bland oss människor som använder den.
      Vi måste lägga än mer vikt på etik, bemötande, värderingar etc. Vi måste lägga än mer tid och prioritera vårt engagemang som vuxna att mer förstå hur våra barns plattformar och sociala liv på nätet funkar. Detta är ett helt kapitel i sig …Om du söker på min blogg om mobbing så hittar du säkert några inlägg jag skrivit tidigare om detta:-)

      Kram på dig och ditt engagemang!
      Micke

  10. Jag gillar dina tankar och ideér.
    Har erfarenhet hur ungarna kan bli behandlade i skolan, både dåliga och bra.
    Men det behövs nytänkande både med teknik och pedagogik.

  11. Tekniken att kunna kommunicera är fantastisk, men måste förbjuda att denna hälsofarliga trådlösa pulserande teknik, får skada våra barns hjärnor o hälsa! Allt fler drabbas och blir elöverkänsliga dvs. hjärnan stressas, sömnlöshet, depression, kancer, demens http://mobiltelefoni.tv/2012/02/13/elektromagnetiska-falt-okar-risken-for-demenssjukdomar/?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+MobiltelefoninsHlsorisker+%28Mobiltelefonins+h%C3%A4lsorisker%29

    Ingen kommer nu undan El-smogen trots att Elöverkänsligas riksförbund funnit länge, samt att flera stödorganisationer mot el-smog finns, så tas ingen hänsyn.
    Trådlös el-smog måste ersättas av fiberkablar!

    Läs ex. vad hjärnforskare Gunilla Ladberg skriver om Mobilstrålning, trådlös teknik, miljö och hälsa: Där hon förklarar vad mobilstrålning är och hur den kan skada människor och natur. http://www.ladberg.se/mobil-tradlos-miljo-och-halsa/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s