Vårdplanering…


Visst är det väl så att vi tar oss själva som personer, vår existens och livet runt omkring oss ofta som helt självklart. Tanken att vi liksom skulle upphöra vilket ögonblick som helst, tanken att vi plötsligt skulle drabbas av en svår sjukdom är ganska så långt bort. Vi tänker inte förens det väl drabbat oss. Vissa människor gör dock detta. Vissa tänker och oroar sig för en mängd saker. Jag är själv uppväxt med en tanke om att ta en huvudvärkstablett i förebyggande syfte.
De människor som fastnat i detta tänket, denna oro om ohälsa brukar faktiskt ofta få precis som de vill, sjukdomar. Kroppen är unik och genialisk, den gör i mångt och mycket det vi ber den om.

Men kanske det är ändå är en god idé om att upprätta en egen vårdplanering. För det är just det hälsa handlar om för mig. Att planera in vården av mig själv. Detta både psykiskt och fysiskt. Det handlar även om att i denna planering se över mig själv med jämna mellanrum, en slags statuscheck över hur pass bra vården funkar.

För ett tag sedan då jag satt på en tågstation i Sverige och kopplade av i väntan på ett tåg som var lite försenat, vilket gjorde att jag fick koppla av lite extra, då fick jag syn på en vacker kvinna som satt och stickade. Hon tappade en utav stickorna på marken. Efter att hon till slut hade fått upp stickan igen satt hon och mer eller mindre hyperventilerade, svetten bröt ut i pannan. Detta efter att kämpat ett antal för många sekunder på att överhuvudtaget få upp stickan. Kvinnan var väldigt överviktig och kroppen orkade knappast bära henne längre. Jag såg en vacker kvinna framför mig. Men jag såg även en slags sorg och en vårdplanering som inte funkat. (nu vet jag inte om hon kanske led av någon slags sjukdom, men jag använder henne ändå som exempel, för det berörde mig så starkt.)
Jag tycker mig uppleva två kategorier av hälsa idag, två olika slags träning. De som tränar för någon annans skull och de som tränar för sin egen skull.

Den första är den träning som är starkt kopplat till resultat. Man tränar för ett visst och klart mål. Detta på ganska så kort sikt. Jag vill dela upp denna grupp i ytterligare två delar. Idrottare och utseende. Idrottarna lämnar jag lite i denna text. Det är på något sätt självklart att de tränar på ett sätt de måste för att nå de resultat de önskar i sin idrott. Sedan finns det de som tränar med målet inställt på utseende och ideal. De som vill snabbt gå ner i vikt till sommaren, de som vill gå ner 20 kilo, de som vill få bort bilringen, de som vill se ut som någon annan. Det jag tror i de fall själva utseendet är i fokus är att man ofta blir besviken. Detta på grund av att det för med sig så mycket mer. Ord som press, självkänsla, självförtroende, kärlek, ideal, ..kan skapa motsatt effekt. Kroppen lyder dina tankar. Och även det du stoppar i dig. I denna press så ersätts även mat mot preparat och annan ersättning i många fall. Många uppnår sina kortsiktiga mål, men i och med att träningen varit fokuserad på utseende så är risken stor för att man inte hittar grunden i sin vårdplanering utan lätt hamnar i ohälsa igen och så får man börja om åter. Antalet magsäcksoperationer har drastiskt ökat där man helt enkelt minskar storleken på sin magsäck för att hålla sin vikt. Detta kan vara lite skrämmande (nu vill jag absolut inte mena att det är skrämmande för alla, många har säkert en anledning för operationer och det vet de som utfört de bäst själva). En annan del i att träna för ett visst utseende vilket alltid är kopplat till vad andra ska tycka, tänka och tro är ju att andras tyckande även det ändras, våra ideal ändras, modetidningarna förändras och framför allt våra kroppar förändras oavsett om vi vill eller inte. Åren skapar rynkor helt naturligt. Men det som avgör ditt inre åldrande är mer hur dina tankar ser ut och hur pass öppen och flexibel du är till livet i sig. Denna slags utseendemålbild och vårdplanering är svår att leva efter om man frågar mig och den handlar mer om att jag tränar för någon annans skull (som oftast landar i multiföretag som vill tjäna pengar på vår osäkerhet)hellre än min egen. Ledarskapet är placerat utanför mig och jag skulle nu hellre vilja gå över till min andra kategori, som mer fokuserar på mitt inre ledarskap.

Denna kategori handlar inte om träning och kanske inte ens om hälsa. Den handlar om livet och min kontakt till det. Det handlar om min egen livslust och mitt tänk kring mig själv i samspel med allt annat. Det handlar om ödmjukhet, kärlek och passionen till mig själv. Jag vårdar mig själv för mig själv och ingen annan, punkt slut!

Jag känner ett antal människor som lyser som stjärnor. En utav de är 60 bast och ser inte en dag äldre ut än 40. Han har aldrig tränat enligt den första kategorin, men han har under många år vaknat och sagt tack varje morgon för att han får finnas till. Han har alltid levt den mesta tiden hälsosamt. Han har levt medvetet lagom kan man nog säga. Han har satt ett högt värde på sig själv och detta har naturligt medfört att han tagit hand om sig, planerat och genomfört sin vård helt enkelt. Själv visste jag inte att ord som hälsa fanns för fem år sedan. Även om min underbara fru tjatade på mig, förstod jag inte. Visste inte ens att jag hade en kropp. I takt med att jag själv fick utstå vissa händelser som skakade om mig började jag också höja värdet på mig själv. Faktiskt förstå att jag har ett medvetande och att jag själv väljer mina tankar som i sin tur påverkar min kropp och mina beslut. I takt med högre värde av mig själv och livet så tog det ut beteenden som rökning, fylla etc. Det platsade liksom inte in längre. Jag jobbade FÖR istället för EMOT något. Jag jobbar idag för livet och att jag kan få vara med en stund, vilket gör att jag sakta men säkert även förändrar mitt beteende kring hälsa. Jag tror just att man får bättre resultat om vi jobbar FÖR snarare än EMOT. Denna kategori av vårdplanerare tror jag har större förutsättningar att skapa sig en grund att stå på som håller längre över tid.

Så avslutningsvis, fråga dig själv dessa frågor:
- Om du skulle hamna i någon av ovanstående kategori, vilken skulle det bli?
- Jobbar du för eller emot?
- Hur ser din vårdplanering ut?
- Vem sker din vårdplanering för, dig själv eller någon annan?

Ps. Det är helt overkligt att jag egentligen skriver ett blogginlägg som detta. Dessa ord och tankar fanns inte över huvudtaget för 5 år sedan i mitt medvetande. Detta bevisar återigen att förändring kan alltid ske och det tar oftast inte längre tid än en sekund när väl förändringen sker.

DS. Om du som läser detta är förälder låt denna text även fundera kring dig och ditt förhållande kring hälsa kopplat till dina barn. Många unga är starkt beroende av just ideal och behöver mycket stöd och hjälp för att finna sitt egna ledarskap.

Kram & Ta hand om er/Micke

 

5 responses to “Vårdplanering…

  1. maria Trymell

    Den här frågans svar har helt klar ändrat sig under årens lopp. Förr några år sedan tränade jag enbart för någon annan. Att vårda mig själv fanns inte. Mer av en ram som jag skulle passa i. Friskvård var träning som media ”hotat” var nödvändig. Maten bestod av fettsnålt med hög proteinhalt, kolhydratintaget hölls lågt. Idag vet jag att friskvård är att jogga runt sjön och prata med en vän, låta min hjärna slappna av i ett yogapass och maten består av riktigt mat med näring (anti-fettsnålt). Idag ser många mig som en ”hälsoguru” som bara äter hälsosamt. Men att äta riktig mat handlar om att ta hand om sin kropp. Dessutom är jag galen i frukt och grönsakers underbara vackra färger. Jag har också ett stort behov av att ta dokumentera vackra maträtter. Det är att leva!

  2. Tack för att du vill dela med dig Maria!
    Kram

  3. Tack för en underbar liten film!

  4. You´re welcome :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s