Skuld


Jag har verkligen de senaste åren tränat mig på att verkligen sätta upp ett tydligt stopptecken mot just fenomenet SKULD. Jag har verkligen insett att just skuld och skuldkänslor inte gynnar mig alls. Jag kan däremot ta till mig feedback, be om förlåtelse, jobba på en egen förändring etc
Men jag vet att det som varit kan jag inte ändra på utan istället inse att det som varit, oavsett, leder mig framåt och det är bara nu jag kan göra skillnad.
Skuld kan inte leva utan en historia i dåtid.

Just att var oskyldig eller skyldig är två ord som snurrat runt i mitt huvud ordentligt de senaste dagarna, detta efter att jag läste kommentarer i ett forum om hårdare straff, och också hur våldet i tex Malmö blivit hårdare. Vem är egentligen skyldig tänker jag? Det är en så komplex fråga.

Om min eviga tro om att en person som mår bra i sig själv inte kan göra en annan människa medvetet illa, vem bär då skuld? Tänk er själva in i en situation där du på allvar tar upp ett vapen och skjuter en person i bröstet tre gånger, vilka krafter och vilken känsla skulle inte behövas för att du skulle över huvud taget kunna göra en handling som denna. Vi kan inte bara se på ytan och säga att han är en mördare, han sköt honom etc han borde fan dö det aset…vi måste lämna den ”amatör-fika-i-soffan” mentaliteten och se det större. Jag försvarar inte handlingarna men jag kan heller inte stoppa det vedmod och de känslor jag ändå känner för en person som måste må så pass dåligt för att göra dessa handlingar. Tänk om vi skulle våga oss på utopin att tänka att alla är oskyldiga i grunden. Att vi istället försöker komma åt det illamående många människor besitter idag. Och hur väljer vi att bygga våra system och strukturer för att verkligen skapa en värld där vi alla kan få känna den gåva livet egentligen är och borde vara. (jag menar inte att vi inte gör något, men det behövs större tankar…känner jag)

Hur bryter vi länken?
Föräldrar som mår dåligt, som gör sitt bästa för att uppfostra barn, barn som i sin tur riskerar även de att komma utanför…..
Jag känner ibland maktlöshet… men sedan så ser man de sär små gnistrande barnögonen, både i barn och vuxna. Så möter jag alla de olika känslorna som blommar ut då och då. Tacksamheten och nyfikenheten till att leva. Människor som verkligen tagit tag i sin möjlighet att leva ett egen designat liv utifrån sig själva så gott det går. Människor som sliter med att förändra på olika sätt…då känner jag hopp och tro igen. Barn som sjunger trots att de är i en situation där jag i normala fall inte kan känna glädje, ingen sång.

Vi måste verkligen föra in dessa aspekter och samtal ner i åldrarna, vi måste in i skolorna och arbeta mer med dessa värden. Medmänsklighet, orättvisor, kärlek…vi måste upp ur soffan och se världen lite större än vår bakgård. Det är då flera spiraler sätt i snurr. Om jag vågar känna, om jag vågar se mina egna sår…först då är jag också redo att våga möta andras.

Och det viktigaste av allt….barn ska vara barn…det är främst vi vuxna som behöver en knuff…

Behövde bara skriva av mig lite…på ett tåg på väg mot Hässleholm och en föreläsning för närmre 300 ungdomar. Spännande och rörande på samma gång! En ära!

Kram/Micke

 

10 responses to “Skuld

  1. Birgitta Sturesson

    Så bra du beskriver mina egna tankar. Precis så här tänker jag också. Tack för dessa orden! Kram

  2. Jag ska erkänna att jag blev mycket rörd av att läsa dina ord – så klokt och dessutom vackert skrivet. Tack.:-)

  3. Christina Olsson

    Dina tankar speglar mina! Inget barn föds ond utan dessa handlingar som vi nu ser runt om oss är människor som mår väldigt dåligt och säkert bär på oerhört hemska upplevelser! Jag tror på att förändring är möjligt i alla människors liv. Jag tror också att föräldrar vill sina barns bästa men inte alltid har förmågan att ge den kärlek och skapa den trygghet som varje barn behöver. Därför har alla vi andra vuxna ett ansvar att se dessa barn och skapa tillit, hopp och förutsättningar så de får en möjlighet att växa upp till hela kärleksfulla människor. Vi kan bryta den här onda spiralen genom kärlek och omtanke.
    Kram och tack för du dela med dig av din fina, hoppfulla och kloka tankar!

  4. Karljohan Lindström

    Kärlek är en naturlig känsla. När ett barn tillåts att uttrycka och ta emot kärlek, normalt och naturligt, utan begränsningar eller villkor, utan hämningar eller blygsel, behövs inget mer. För glädje i kärlek som uttrycks och tas emot på detta sätt räcker i sig själv. Men kärlek som har omgärdats av villkor och begränsningar, regler och lagar, ritualer och restriktioner, kärlek som har kontrollerats, manipulerats och hållits tillbaka, den kärleken blir onaturlig.

    Barn som får lära sig att deras naturliga kärlek inte accepteras – att det är fel att uttrycka den, och faktum är, att de inte borde få
    uppleva den – kommer att få svårt att hantera kärleken som vuxna.

    Kärlek som ständigt förträngs blir till habegär och härsklystnad, vilket är mycket onaturliga känslor

    Människor har mördat på grund av habegär och härsklystnad. Krig har startats,
    Länder har fallit.

    Gud genom Neale Donald Walsh

    Kram och ha en underbar helg!

  5. Det finns ingen skuld. Vem är att döma? Allt handlar om sånt som rör sig i våra huvuden om rätt och fel. Sånt vi väljer att tro på. Eller? Jag hade en mormor som levde i skuld och bitterhet, snabb att döma såväl andra som sig själv, livrädd för andras dömanden och oförmögen att förlåta. Hon lärde mig mycket (som jag inte fattade då). Jag var ändå tvungen att gå igenom en hel del skuld och fördömanden på egen hand, för att nå förståelsen. Det handlade om att befria mig själv :-)

    Behöver vi verkligen ge våra barn så mycket, eller handlar det kanske mera om att låta dem vara och få oss att minnas? ;-) Vi har alla allt gott inom oss, vi är alla goda, hur mycket vi än försöker bevisa motsatsen sedan vi hakat på omvärldens sätt att se på saker och ting. Barnen påminner oss om detta hela tiden. Lyssnar vi?

    Vet inte om någon förstår hur jag tänker här. Har ingen aning. Men jag tror mig förstå vad du skriver om Micke. Och jag håller med.

    Allt är väl

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s