Så länge vi vuxna lever som vi gör kanske vi borde skicka våra barn till en öde ö eller en annan planet i rymden….så länge?!


Visst är det väl spännande just nu när det kommer till våra barn och framtiden. Skoldebatten har väl aldrig varit så stark! Vi ifrågasätter allt!! Inom arbetsmarknadspolitiken pratar vi entreprenörskap, starta eget, karriärscoacher….Vi talar om hållbar utveckling, miljö, långsiktighet…att rädda vår planet.

Vi pratar…och pratar.. och pratar….
Och vi vet att våra barn är fenomenala ”copy pastare”! De ser upp till oss vuxna och kopierar det vi GÖR inte det vi säger.
Så…

Jag tänker så här…skolan är livsviktig för framtiden där vi har mängder av tid tillsammans med våra barn! Det är här vi på något sätt kan lägga en stor grund för framtiden, den tid som kommer att formas i stor utsträckning av de som är unga idag. OM vi på allvar menar det vi vuxna pratar om i dagens samhälle så borde vi väl också GÖRA detta i proportion av vikt i tid.

Det vill säga…vill vi exempelvis ha fred på jorden, så borde vi lägga en massa tid på just denna del i skolan. Om vi vill ha en värld där människor ska få vara kreativa, hjälpsamma, kärleksfulla, självledande…så måste vi lägga lika mycket tid på detta i våra verksamheter. Enkelt?

Nej, omöjligt!!

Vaffö då då….vaffö gö de inte på detta viset…vaffö då då…

FÖR VI VUXNA VILL INTE!

Om vi på fullaste allvar skulle vilja vara de goda förebilder vi vill att våra barn ska kopiera för att skapa en än bättre värld så hade väl inte dagens samhälle sett ut som det gör. VI MÅSTE JU VAKNA UPP OCH ERKÄNNA..hahahaha…

Lättare sagt än gjort.

Men jag skulle verkligen vilja be oss själva att undersöka våra egna val lite mera.

Vad är det som gör att jag hejar på regelrätt misshandel på en hockeymatch?
Vad är det som gör att jag väljer att slå mina barn?
Vad är det som gör att jag gömmer mig bakom missbruk?
Vad är det som gör att jag pratar illa om andra?
Vad är det som gör att jag tycker att andra är mera värda än andra?
Vad är det som gör att jag inte vill läsa om svältande barn?
Vad är det som gör att jag väljer att vara ett offer för omständigheterna?
Vad är det som gör att jag vill straffa människor?
Vad är det som gör att jag tror att betyg är livsviktigt?
Vad är det som gör att jag inte väljer att ta hand om mig?
Varför väljer jag att plåga jag min kropp som jag gör?
Vad är det som gör att jag vägrar prata med någon om min barndom och alla de sår jag bär med mig?

Osv osv

Som sagt var, det är inte enkelt!

MEN vi måste börja våga se in i oss själva. Jag kan inte förändra världen men jag har banne mig kapaciteten att skapa en revolution i mig själv. Och när jag väl undersökt mina egna skuggor så är jag säker på att vi alla är födda av samma natur, kärlek och godhet. Och detta är en bra grund att bygga på…jag lovar!

Så innan vi fokuserar på alla system, strukturer, läroplaner, arbetsmarknadspolitiska program, lagar och regler så kanske vi borde fråga oss oftare hur vi vill att vår drömvärld egentligen ska se ut.

Och denna fråga kan jag kanske bara egentligen ställa till mig själv och sedan gå ifrån att PRATA om ,till att GÖRA. Jag tror inte att någon som mår bra vill varken sig själv eller andra medvetet illa. Men många av oss har liksom inte påbörjar sin egen resa här i livet. Vi lever i mångt och mycket andras liv. Hur andra tycker, hur våra föräldrar tycker, hur världen tycker, hur media tycker, hur vänner tycker, hur grannen tycker….och så går vi där lite lätt sömniga och hänger på…och tycker…..

Jag tror på livet och oss fantastiska människor. Jag tror att vi inte ens snuddat vid 50% av vår egentliga potential när det kommer till skapande och självledarskap. Vi har inte heller kanske fått arbeta med just dessa områden på det sätt vi skulle kunna ha gjort. Att börja fundera på personlig utveckling, en större mening, livet, medvetenhet, kreativitet tillhörde inte liksom vardagen för mina föräldrar och deras generation. Men det är en ny tid nu och jag kan verkligen känna att det händer saker både lite här och där. Detta för att det antagligen behövs och för att tiden är mogen….

Jag hoppas att vi alla var och en, i synnerhet vi vuxna, för vi har ett större ansvar, tar detta ansvar och ser oss själva i spegeln. Att vi vågar möta oss själva för att kunna möta allt annat, som det är och inte som vi tycker det borde vara. Och sedan utifrån en egen tro och styrka börja skapa den värld vi själva vill leva i här och nu och i framtiden. Låt oss våga vara de förebilder vi drömmer om att vara. Låt oss ha modet att inse att allt vi hittills har skapat kan vi också förändra. Och låt denna förändring just bygga på den värld vi önskar oss själva och våra nästa.

Take action, love to live in love :-)

Kram/Micke

 

10 responses to “Så länge vi vuxna lever som vi gör kanske vi borde skicka våra barn till en öde ö eller en annan planet i rymden….så länge?!

  1. Tack! Delar vidare…

  2. Såg en härlig intervju med Ola Salo angående hans roll i Jesus Christ Superstar: Journalisten frågade:
    - Var Jesus gudomlig?
    Ola Salo svarade lugnt:
    - Alla människor är gudomliga.

    Kram
    Eva

  3. Vad är det som gör att…. där har vi en del att fundera över!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s