Använder vi skräck som styrmedel i skolan?


Har nu börjat som smått att landa efter Learning Is The Shit 2012 (#theshit2012) En konferens/festival/möte …eller vad det nu var.
För det är nog det jag mest känner just nu.
Vad var det som hände?

Hur kunde drygt 200 personer sista dagen då det hela avslutades mötas i dans, kramar och även tårar. Jag måste erkänna att jag har aldrig varit på en konferens om lärande där känslorna varit så starka. Och kanske var det just kombinationen vänster och höger hjärnhalva som var the shit. Att utmana sitt egna mod, att utmana sina egna gränser på alla de vis. Från att gå på lina, dansa, improvisera i teaterkonst, lära sig sända live på nätet,parata om demokrati projekt…en salig, men ytterst mänsklig blandning. Det kanske också var den sköna känsla att en del var bestämt innehållsmässigt, men den andra delen var en o-konferens.
Att sedan få vistas ute i tält i den vackra Brunnsparken i Ronneby gjorde ju självklart sitt. Jag tror att vi kom lite närmre oss själva dessa dagar. Och det är ju här allt lärande börjar.

Att arrangörerna, Cela,  inte gav vika på sina tankar om att dra det hela linan ut var en bedrift. Picknic korgar för fem till lunch, galna musiker och så stå på rad i storleks och bokstavsordning. Jag är så stolt över att få varit med dessa dagar. Och jag vill även lyfta fram en viktig fråga som jag tog med mig efter Pamela Von Sabljars föreläsning.

Är vår skola en plats där våra barn kan känna sig fria att växa och våga gå utanför sina egna små komfortzoner?
Skapar vi idag en skola där barn inte är rädda?

Jag talar inte denna gång om rädslor bland klasskamrater, grupptryck, mobbing, barn mellan barn. Utan vi vuxna. Tar vi ett ansvar och arbetar vi på ett sådant sätt att barnen åtminstone inte behöver vara rädda för OSS!!??

Min pappa var rädd i vissa situationer under sin skolgång. Det var när han fick stryk till exempel av läraren.
Jag var också rädd ibland i skolan. Bl.a. då specialläraren klöste mig i huvudet och drog mig i håret. Eller då jag blev utskälld av en lärare så hon spottade ur sin mun. Jag var försenad …

Men nu är nu!
Jag vill uppmana alla lärare och pedagoger att inventera ert egna arbete och sätt att möta era barn. Kan era barn möta er orädda?
Ord som rastvakt, skolplikt, kvarsittning, utskällning, bedömning, stopptecken, hot, kollektiv bestraffning, duschtvång, hårda blickar…dessa saker är egentligen i mina ögon metoder där man använder rädslor för att styra. Och visst gör det ont i mig då jag inser som vuxen att jag vid kanske flera gånger använt någon av dessa
metoder…men jag menade ju inget illa.

Men jag ber dig ändå…fundera och inventera. För i de situationer du anvnäder skrämsel som metod så skapar du en paus i växandet och ett minne i ett barn. Och om du verkligen funderar på hela situationen så kommer du snart märka att det handlar inte så mycket om barnet i sig utan mer hur du själv mår i situationen.
Du kan nästa gång snabbt ställa dig fyra frågor innan du skräms:….

- Är jag hungrig?
- Är jag stressad?
- Är jag trött?
- Är jag rädd?

(tack Hasse Carlsson för tipset på dessa frågor)

Så jag vill avsluta detta långa inlägg med de inledande raderna ur en fantastisk sång framförd av Sarah Dawn Finer, Kärleksvisan.
Dessa rader önskar jag att varje pedagog i världen ska ha som en del av sin ”Så-här-ska-jag – tänka- som god- pedagog- bok”

”Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro
sänk dina murar, jag ger dig ro.
För att jag älskar dig , så som du är.”

Kram/Micke

15 svar till “Använder vi skräck som styrmedel i skolan?

  1. Pingback: Efter att vi varit på #theshit2012 ställer vi oss en fråga. | Barnatro

  2. Jag skulle önska att vi hela tiden tänkte, hur skulle det se ut om det varit på en arbetsplats. Hade vi vuxna accepterat det som barnen ständigt får acceptera? Här är ett exempel:http://mariaklein.wordpress.com/2012/06/11/alla-som-varit-respektlosa-rack-upp-en-hand-2/

    Tack för dina tänkvärda inlägg Micke.

  3. Låter verkligen som om vi missat något stort och det är ju bara att beklaga :( men livet hinns inte med som vi önskar ibland… Nu ser vi framåt och lär och lyssnar av vad ni andra förmedlar om ”Learning is the shit”, något lär vi oss säkert, och vi kommer ju träffa Pamela i november! //Lotta Ung Företagsamhet

  4. petrakrantzlindgren

    Tack Micke för att du lyfter den här frågan! Hot, straff och skrämsel är frestande – för det funkar. Funkar i bemärkelsen att barnen gör som de vuxna säger. Ibland är vi vuxna så glada och lättade över det att vi missar att priset är högt. Vill vi verkligen ha barn/elever som är rädda för oss?!

    Mina barn går i en alldeles fantastisk skola! Det går inte en dag utan att jag tänker på hur tacksam jag är över hur de bemöts. En dag, en enda gång körde pedagogerna i diket. Ur stor frustration över en tids oro i klassen och säkerligen med välmening bestämde de sig för att skriva upp alla barnen som pratade utan att räcka upp handen. Vid lektionens slut läste de upp namnen på de barn som pratat ”otillåtet”. Min sjuåring var en av dem som i pur glädje över att kunna något berättat det utan lov. Hon fick alltså en ”uppskrivning”. Reaktionen lät inte vänta på sig. På kvällen grät hon och sa att hon vägrade gå till skolan dagen därpå. ”Det känns som att fröknarna hotar oss!” Jag ringde hennes fröken och sa som det var. ”Mm, vi förstod själva att det här inte var så bra. Du kan hälsa dottern att vi aldrig kommer att göra detta igen!”.

    Jag har många gånger efteråt tänkt på det här. Hur starkt min dotter reagerade på det som nog är vardagsmat i många skolor. Det är säkert PRECIS lika jobbigt för många andra barn som det var för henne. Men många andra barn måste vänja sig. Vänja sig vid det som är så hemskt att instinkten säger att man aldrig vill gå till skolan igen! Det tanken gör riktigt ont.

    Så tacksam över att min dotter inte behövde vänja sig. Att hennes pedagoger lyssnade och såg på barnen att deras val av strategi inte uppfattades som respektfull.

    (Passar på att gör lite smygreklam och länkar till skolan som jag önskar att alla barn fick gå på: http://www.animomontessori.se )

    Tack för all inspiration Micke!

    //Petra

    • Tack Petra för att du delar med dig av din historia. Ju fler vi är som vågar öppna upp oss ju mer kan vi stötta varandra helt enkelt.
      Kram och glad midsommar:-)

  5. Linda Hellberg

    Blir så lycklig över att dessa reflektioner äntligen börjar sprida sej ! Och må så ske .Låt barnen få vara i sina perfekta personligheter och SE dem för det de ÄR.Må alla få bli fria från föreställningen om att stränghet och mästrande funkar……

    • Tack! Jepp, jag tror det är viktigt att vi vågar snacka om detta. Jag vet att ingen lärare eller pedagog vill medvetet illa men vi mår alla olika bra olika stunder i livet. Och detta tar sig uttryck på olika sätt.

      Kram/Micke

  6. Så viktig fråga du lyfter här……Tack för det!

    Allt gott!
    Mikael

  7. Och som du skriver….det gäller ju inte endast i skolan

  8. Vi har blivit så dåliga på att tro vår förmåga att lära att många jag möter som i min roll som lärare inte längre tror på att de kan lära sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s