Jag kan inte bära din smärta men jag kan vara med och dela den.


”Mitt älskade älskade barn, hur gärna jag vill så kan jag aldrig bära den smärta du känner. Men jag lovar att finnas med dig och dela den på bästa sätt.”

Idag startade jag dagen med att vara med min son hos tandläkaren. Två hål skulle lagas. Det ena var riktigt djupt. Jag kunde se hur han kämpade trots sitt fantastiska lugn. Jag klappade honom då och då på foten.
Vet inte om han kände det, men jag gjorde det. Ibland tror jag att jag kände större smärta än honom:-)

I rummet mitt emot satt en bekant med sin dotter. Mamman skruvade på sig och jag kunde se hur hon var rörd. Den lilla flickan skulle dra ut fyra mjölktänder som kommit upp fel. Jag kunde se hur flickan då hon var färdig valde ett bokmärke och med stora tussar i munnen kramades mamman och dottern om. Tyckte mig se hur mamman torkade sina tårar, jag med:-)

För det är väl så här det är? Jag kommer aldrig att kunna bära eller ta över mina barns smärta. Jag kan heller inte rädda de ifrån den. Smärta är en del av livet. Och smärta är oftast kopplat till växande på ett eller annat sätt. Många av de vänner jag har som kommit till stora insikter och lever enligt mig ”stort” har samtliga någon slags kris bakom sig. och vilka har väl inte det?
Frågan är väl bara vad vi valt att göra med våra kriser. För hur det än är så växer vi av de på ett eller annat sätt, därför vill jag inte bespara mina barn alla saker som kan göra ont. Det är en del av livet. Men jag kan välja att finnas där. Att utan att dömma eller skoja bort finnas med när det gör som mest ont.

Att jag genom att öppna upp min egna sårbarhet både visar mina barn att det är helt ok och även att vi finns här tillsammans och att det aldrig är något fel i att känna, oavsett vad vi känner och hur det tar sig uttryck.
Vill mitt barn krypa på golvet i tårar och smärta efter något tragiskt har hänt så ska mitt barn få göra det och jag kan bara omfamna och krypa med.

Så med detta inlägg vill jag bara säga att det är stort att vara en medmänniska, att vara med en annan människa, även då det gör ont.
När du känner rädlsa att möta någon annan så handlar det oftast om att det väcker rädslor inom dig själv och det är stort att få dela detta.

Kram/Micke

Ps. Jag älskar dig min fine son!

7 svar till “Jag kan inte bära din smärta men jag kan vara med och dela den.

  1. Ulrika Göransson

    Det är stort att vara medmänniska – och emellanåt svårt…

  2. Så fint du beskriver medmänsklighet, det år ju så det ska va, vi finns där o ”kryper med” , kran från mej

  3. Kram, ska det ju va, typiskt mej att bara trycka iväg så där! Men va gör väl de…

  4. Åh hjärtat snörps åt. Det är ju precis så där det är. Otroligt bra skrivet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s