Synd att inte skolan alltid är till för barnens skull! För annars hade man väl inte ex betygsatt dom?


Efter att precis fått förfrågan om att fixa 100 nya MVG knappar till en skola…
Efter att precis fått ta del av en underbar kommentar på bloggen om skolan som denna
Efter att ha läst ”Påminnelse om att skicka in påskrivet åtgärdsprogram” från en skola till ett barn ….så blir jag tvungen att skriva av mig lite.

Inte för att jag är kock eller duktig på något sätt i köket, men…
Om min sås har skurit sig helt och jag frågar en kock:
-Vad gör jag nu? Så svarar hon nog:
– Gör om och gör rätt.

Vissa saker glömmer man aldrig. Detta oavsett om man vill det eller inte. Man kan acceptera och förlåta, sedan gå vidare. Ett utav dessa ögonblick i mitt liv var då jag hade förmånen att arbeta på en gymnasieskola. Det var dags att presentera betygen för var och en elev på elevsamtalen. I och med att jag inte hade lärarutbildning så skedde detta i samråd med en ”riktig” lärare.  Jag vet att vi på ett sätt var fantastiska lärare. Vår närvaro och kontakt med eleverna var underbar och jag saknar de än i dag. Så kul vi hade. Men på ett sätt kanske vi ändå inte var så duktiga. Vi båda kände att betygsättningen gjorde ont. Vi samlade ihop de olika resultaten och intrycken. Och så tog vi ett beslut. Detta oavsett den unga människans omständigheter i livet, detta oavsett individen över huvud taget skulle jag kunna vilja kalla det idag.

Så satt han där den snart 18 åriga grabben och tittade på oss lite så där under lugg.
Han pillade nervöst på fingrarna. Kanske undrade han hur det skulle gå. Kanske funderade han på vad mamma och pappa skulle säga. Kanske funderade han inte alls.

- Vi har tittat igenom dina arbeten i kursen. Du har ju liksom inte fixat någonting. Du har ju mest vikt pappersflygplan. Du kommer att få IG.

Jag tittade på killen. Han började storgråta. Jag gjorde allt vad jag kunde i min makt för att bibehålla lärarfasaden. Den som visste hur det var. Den som hade rätt. Den som lätt kunde förklara varför just IG. Men det var svårt.
För i mitt ärliga väsen skar det som knivar i mig. Jag grät mer än eleven gjorde inombords. Jag kände mig så usel, så dum och så fruktansvärt omedveten om livet i denna stund. Vi fick till slut visa ut killen ur det lilla rummet. Dags för nästa barn som skulle bedömas.

Jag slutade sedan på skolan. Klarade det inte. Jag var nog för känslig för att arbeta som lärare. Inte nog proffsig. Inte lärt mig stänga av känslorna i lägen som just betygsättning.

Inte lärt mig stänga av helheten, ett helt liv. Inte lärt mig att bedöma social kompetens på ett rätt sätt.

Men ärligt. Mår våra barn bra av detta? Varför betyg? Är det inte så att fortfarande sker mycket i skolan på ett sätt som sedan ska kunna landa i betyg, ska kunna mätas. Våra prov, läxor, förhör, redovisningar, timmar….är de ändå inte utformade för att passa systemet snarare än individen. Den unika människan där igen ser ut som den andra.
Där omständigheterna runt omkring henne inte heller den är den samma någon annanstans.

En levande människa i livet är så komplex och så ofattbar i sig att bara ens tanken i dagens upplysta samhälle att försöka betygsätta är ju i sig ganska så snuttifierad.
Vi behåller enligt mig ett system som snarare motverkar individens potential till att växa än tvärtom. Vi behåller ett system som begränsar vuxna att på bästa sätt skapa bästa förutsättningar för varje barn. Varför? Egentligen? För att mäta oss med andra, för att tävla, för att vi tror att detta är ett slags bevis på vad man kan och är? Det är ju inte sant och det vet vi ju om! Kunskap, personlig utveckling och livskraft handlar inte om prestation eller tävlan, ändå så använder vi oss av poäng, betyg. Och att just betygen skulle vara ett sätt att motivera för att lära är ju i sig ett misslyckande. Att utveckla sin egna inre motivation till att lära och skapa ska väl inte betygsättas fram och jämföras med andra helt olika människor. Det handlar ju om mig själv och min egen utveckling och livslust? Är det livslusten som får utrymme i det vi idag kallar skolan eller konstruerar vi ett system för skollust, skolmotivation och på så sätt även får skoltrötthet, skol-k….
Barn är väl inte livströtta och om de är det så är det allvarligt. (Blanda inte ihop detta med tonårströtta, det är ett naturligt tillstånd)
Jag menar att vi nu äntligen är mogna i dagens samhälle att ta upp denna fråga på riktigt. Då vi levde i ett industrisamhälle och befann oss i ett visst slags kollektivt medvetande då kanske detta system var det bästa, men inte nu längre. Vi vet bättre.
Vi vet att förutsättningarna har ändrats globalt och att det även just nu sker i varje individ.
Vi behöver inte vänta på att dö för att komma till paradiset, vi kan skapa det redan nu och att då få lov att umgås med våra barn och unga under så lång tid borde kunna utvecklas till något mycket större än skolan är idag. Jag vet inte hur morgondagens skola (om den nu heter det), ser ut. Jag vet bara att efter detta sommarlov så ska mina och andras barn gå dit igen. Till detta fantastiska ställe, med vänner, människor, teknik, mat, soffor, pennor…
Låt oss då av rädslor inte bevara något som vi någonstans vet inte längre funkar. Låt oss inte befinna oss i ett system som per automatik skapar förutsättningar för mobbing, utstötthet, osäkerhet, konkurrens… Låt oss finna mod att ifrågasätta utan att döma, utan med avsikten att tillsammans skapa en än bättre värld. För det är väl det hela skolsystemet går ut på…egentligen?

”Inte för att jag är kock eller duktig på något sätt i köket, men…
Om min sås har skurit sig helt och jag frågar en kock:
-Vad gör jag nu? Så svarar hon nog:
– Gör om och gör rätt.”

Ps. Vad som är rätt har jag ingen aning om gällande såsen, vet bara att den jag just nu står och rör i har skurit sig.

Ds. Du kära elev det var några år sedan vi satt där i rummet, då jag gav dig IG….vill bara säga förlåt, jag var inte vuxen då nog att förstå!

Kram/Micke

7 responses to “Synd att inte skolan alltid är till för barnens skull! För annars hade man väl inte ex betygsatt dom?

  1. Mycke bra tankar (som vanligt) :-) Jag som arbetat i skolan i 27!?!?!?!!!!! år nu känner så väl igen frustrationen….men ja har kunnat arbeta långsiktigt å ibland släpat ibland vädjat ibland javetintevad MEN lyckats att inte sätta några ännuintegodkänd…… Se hela människan,tolka, prova igen, vändpåandrahållet å javetinteallt! Men nu? Kan jag fortsätta???? Finns det utrymme för detta i det nya helkontrollerande,rutmönstrade,matrisfyrkantstänkande jäkla systemet som aldrig verkar ha träffat en tonåringar med all den glädje å sorg å sprall å galenskap som e så helt fantastisk å otroligt härlig!!!! Ja älskar mina elever mitt jobb å mina ämnen men finns det plats för oss i Lgr11? Om inte- hur blir de då? Vem vet? Å vem vill?
    Känns alltmer omöjligt å samtidigt en svikare om jag inte drar mitt svärd för dessa härliga underbara människor! Som ska forma vårt framtida samhälle där ja ska kunna åldras å få va med fast ja e gammal?!! Mycke tankar är det å har varit å kommer att bli! Så tack för dina dagliga tankar Micke! De lindrar! Kram!

    • Micke Gunnarsson

      1000 tack för att du delar med dig av dina tankar! Leve alla lärare/mästare/förebilder!!

      ”Det är i detta ögonblick allting alltid händer”

  2. Jörgen Florheden

    Stort tack Micke.
    Känner även väl igen detta du skriver. Skillnaden är att jag ganska nyligen satt i den situation du beskriver och det kändes inte så bra.
    Vi måste inse att det kan finnas många vägar till att skapa sig ett lyckligt liv. Det gäller att inte sätta upp en massa hinder på vägen för våra ungdomar som leder till att de istället tappar sitt självförtroende.
    Stor kram!

  3. Ja vi behövde 100 MVG knappar till för glädjen och stoltheten var stor när eleverna fick sina knappar vid skolavslutning, även hos dem som inte fick några på pappret. Även om jag själv är ”riktig” lärare (hur nu en sådan är eller ska vara…?) så är nog även jag för känslig. Jag är därför glad att jag nu endast ska undervisa i Livskunskap, ett ämne där man tack och lov inte sätter några betyg. Jag kämpar för att få fler att förstå vad undantagsbestämmelsen är och hur den ska användas, att det är skolans ansvar att göra rätt, att det i vissa fall måste göras undantag från betygskriterier där en elev inte kan klara att nå upp till vissa mål vad han eller hon än gör eller vilka åtgärdsprogram som än skrivs. Jag hör talas om att det i Danmark varken finns hemmasittare eller skolkare och att det ska bero på att de inte har skolplikt utan undervisningsplikt. Att om inte eleven klarar skolan, eller rättar sagt om inte skolan klarar eleven så tänker man nytt, gör bättre, gör rätt och hittar de alternativen som fungerar för att eleven ska få chans till det lärande som varje elev har rätt till. Jag har varit med om ett liknande fall. En elev som så många skolor inte hade klarat ge den undervisning som var rätt utan där en praktik var det där andra alternativet, en praktik som är på riktigt, där eleven får utgå från sina styrkor och där lärandet blir den naturliga del som borde vara så självklar, där lärandet blir en önskan från eleven själv. Där det helt plötlsigt fungerar och eleven får lärande men minst lika viktigt, sakta lite tillbaka av sin självkänsla. Kanske ska vi bli bättre på att se alternativen. Se vårt ansvar. Att när vi gjort så att såsen skurit sig, göra om men inte på samma sätt om och om igen, skylla på ingredienserna, receptet eller andra kockar utan, precis som du säger, göra om, göra annorlunda och förhoppningsvis rätt.

  4. Hej… Jag har inte läst hela tråden, men vill bara säga – att det måste vara riktigt svårt att döma, bedöma – ett barn – och som man inte heller känner till fullo. Vad vet man – om denne lever i misshandel i sitt hem t ex – kanske inte kan vara eller hemma, kanske får stryk, får värja sig, har fullt upp med det. Kanske t o m måste hitta vägar, att försörja sig själv /harr en förälder som inte förstr sin egna föräldrarroll…. allt kan finnas många olika svar bakom… Nej, jag själv skulle aldrig klara att såga ett barn och inte heller känna denne till fullo heller. Hemskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s