AAAAAAAJJJJJ!!!! Mitt hjärta skriker!!


Titta på denna bild, kolla på detta inlägg. Jag gråter. Jag gråter i min själ. Vi får inte trasa sönder flera liv. Vi kan inte längre blunda då vi genom smart tänk, skattemedel och auktoriteter menar på att detta är bra!! Sverige har inte råd med detta!! Sluta!!
Och jag är så trött på detta med läxor. Läs följande länkar för inspiration:

Körlings Ord

Skoluppgifter som sabbar barn!

Nu startar jag ett upprop. Vecka 43 testar vi alla vuxna som vågar att säga till våra barn att de denna vecka ska leva och njuta av livet. De ska frivilligt välja om de vill göra läxorna denna vecka. Vi som vuxna backar upp och pratar med skolorna om det behövs. Vi ser detta som en test för att se om världen går under och vi gör det för att faktiskt sätta frågan på prov, är läxor bra för våra barn egentligen?!

Klicka här för att komma till gruppen:

Valfri läxläsning för Sveriges ungar vecke 43!

Kram så in i tusan/Micke

 

 

 

14 responses to “AAAAAAAJJJJJ!!!! Mitt hjärta skriker!!

  1. Jag ser liknande grejer i princip varje dag. prestationsångest (till 99% tjejer av någon anledning) som gör att de jobbar bra på lektionen men när det sen kommer till inlämning vägrar de att lämna ifrån sig grejer eller att jag ens får titta på det färdiga arbetet från deras egen dator vilket resulterar i ett IG eller F i kursen. och vid samtal tar de hellre ett F än att kanske få något annat än MVG eller A. En annan sak man får slåss mot varje dag är rädslan för att fråga eller få handledning. Eleverna har det i ryggmärgen med sig att om de frågar kan de inte få högsta betyg. När jag förklarar att alla behöver feedback för att kunna prestera mer än vad man trodde var möjligt och att de mest kända författarna i världen skickar sina kapitel till förlagen för att deras copyrighters och bollplank ska få komma med idéer och feedback tillbaka till författarna tror de jag skojar. De frågar alltid flera gånger till om det är OK att få ‘hjälp’ och att det inte påverkar betyget innan de köper det. Och de köper det bara på min lektion, kollegorna måste ha samma snack med samma elever.

    • Men Jonas visst är det väl galet? Är detta verkligen bästa sätt för att optimera varje individs egna potential i livet?
      Vad ska vi göra? Vad gör ni kollegor inom skolan?
      Kram/Micke

      • Jadu Micke, vad ska man göra? Det vi gör i kollegiet är ju att uppmärksamma detta problemet och att man pratar individuellt med de elever man ser dessa tendenser hos. Informerar alltid och pratar om det med föräldrarna tillsammans med eleven vid mentorssamtal (samtalskvart som det hette förr som nu är minst en halvtimme). En annan fråga som jag nästan tycker är värre som jag också stöter på dagligen är: ‘hur vill du att jag gör’ eller ‘är det såhär du tänkt att vi ska utföra d

      • Micke Gunnarsson

        Jag tänker att visst det är viktigt att prata med ungarna så de förstår hur det INTE egentligen är. Men sen då? Hur länge ska barnen behöva klä skott för ett system och en tanke som inte längre funkar eller rättare sagt motverkar snarare än verkar. När ska vi på allvar ifrågasätta systemet , eller gör vi det?

        Tack för att du tänker med mig Jonas!!

        ”Det är i detta ögonblick allting alltid händer”

      • enna uppgiften’. Väldigt väldigt tråkigt att de är så begränsade av betygen. Kreativiteten blir verkligen lidande. Vi har försökt mycket; temaveckor där man ska skapa sällskapsspel där man istället för betyg får klassa sitt eget arbete och insats (självkunskap), en hel termin där eleverna inte fick veta betyg på enskilda uppgifter utan att man istället diskuterade utifrån det centrala innehållet och betygsstegen hur högt eleven tycker sig nått i kursen, men inget verkar kunna tvätta bort 9 år av katederundervisning.

  2. Jag har en kille som börjat högstadiet och grät i måndags kväll. arför? JO för att han känner sådan sjuk press av lärarna, de bombarderar dem med läxor. Är man perfektionist och har en liten tendens för oro så kan det gå illa om inte vi föräldrar säger åt barnen att ta det lugnt! Jag är med dig Micke och våra barn! Kram

  3. Först lång skoldag, sen läxor, inte lätt att orka med! Tycker pluggandet ska va på skoltid.

  4. Vi har infört betyg på jobbet för att kunna jämföra oss med anda vuxna från andra företag. Dessutom så får vi numera läxor i det ämne vi arbetar med ute hos kund (jag är konsult), för att så en gång per månad ha prov på det vi lärt oss och det vi gör. ;)

    Jag har två barn och jag märker att medan den ena behöver tydliga mål och delmål för att göra avstämningar på om han är bra nog eller inte, så behöver den andra inte det. Hur gör vi i skolan så att bägge blir duktiga? Inte bara lär sig, men faktiskt blir duktiga…

    För på tal om lära, så blev jag nästan förbannad när 10-åringen kommer hem från första veckan i 4:an och säger att de fått förhör på enkel addition som 3+5. Men herregud, det ska (och kunde han) man kunna i ettan. Varför drar vi ut på skolan så de blir skoltrötta? En amerikansk väns 10-åriga dotter visade mig ett av sina tal. En beskrivning som mynnade ut i en ekvation. Är det konstigt att vi ligger efter vad gäller matematik i det här landet?

  5. Har en son med åtgärdsprogram i ma sv och eng. Nu i år 6 läser han på unikum att han kanske inte kommer upp i godkänd nivå. Han blev tyst och sedan kom tårarna! Han utvecklas hela tiden, är engagerad, gör sitt bästa och kommer i kapp, men inte enligt ”standard”. hoppas våra ord och handlingar för att övertyga honom om att han är perfekt som han är överväger att han kanske blir ”icke godkänd”… Mitt hjärta gråter också …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s