Premiär för The version of The GangNam Style Björklundish Way!

Med en glimt i ögat, humor och ändå med allvar presenterar jag nu min version av låten.
Fick en timme över på Arlanda och gjorde en liten sång kring skolan och den utveckling vi känner idag många med mig. Jag VET att INGEN vill våra barn medvetet illa, men vi ser på vår nutid på olika vis. Detta är en liten kul ironisk visa bara. För er som känner att betyg i 4:e klass känns knas, skriv under min namninsamling till j.Björklund. Han ska få den i julklapp.
http://www.julklappentilljan.nu

Låttext:

Dags att gagna Barn
Gagna Barn
Hej Mr Björklund hur mår du nu för tiden
Du kämpar med kontrollen LÄGG NER den striden
Mera ordning, krav, läxa med RUT
Du vi säger vi STÅR INTE UT

In med mera press betyg längre ner i åren
MERA PRESS tyst annars dra vi er i håren…(?)
MERA PRESS glöm inte dokumentationen
In med mera press — In med mera press

Är det för barnen …..vi bygger skolan … eller för vem? Egentligen?
Vad tog hjärtat, i livet vägen, håller vi på, att slå ,sönder framtiden som barnen kan förstå..??

….Dax att gagna Barn
gagna Barn
barn barn barn barn
dags att gagna barn
gagna Barn
barn barn barn barn
Heeejjj mister björklund…barn barn barn barn dags att gagna barn
Heeejjj mister björklund…barn barn barn
Vi klagar lätt på barnen att de är lata
Men frågar oss sällan vad vi med dom matar
Världen förändras snabbare för varje dag som går
men Björklund du bakåt går
In med mera press det ska vara ordning och reda
In med mera press 2 timmars kvarsittning på freda
In med mera press coacher och läxor mitt i natten
In med mera press in med mera press
Är det för barnen …..vi bygger skolan …eller för vem? Egentligen?
Vad tog hjärtat i livet vägen, håller vi på att slå sönder framtiden som står där framför oss på tåååå….

Dags att gagna barn!

Heeejjj mister björklund…barn barn barn barn dags att gagna barn
Heeejjj mister björklund…barn barn barn barn dags att gagna barn
Ps. Detta är en låt med glimten i ögat men ändå med ett allvarligt budskap från min sida. Ingen vuxen vill barn medvetet illa, men just nu känns en del på tok i Sveriges skolpolitik!

Micke

Vad kommer Björklund få av Tomten?

Här kommer en liten ”Jul med Ernst” hälsning till er alla som är med och fyller julklappen till Jan. I filmen så avslöjar jag även vad som kommer att hända med ”GangNamStyle The Björklunsih Way” låten.
Bus till jul är kul:-)

Kram/Micke

Den dag du känner dig färdig…är du antagligen död.

Pappa! Vad tycker du jag ska bli när jag blir stor? frågar min son med ängslig röst. Jag svarar:
Du ska aldrig bli något mitt barn, du är redan allt!

Tänk så mycket friare vi alla hade varit om vi slutade med tanken ”att bli något”! Om vi istället för att identifiera oss med våra kunskaper, erfarenheter och saker vi tar för givet och just tänker att detta är JAG, istället förstod att vi bara ÄR och ingår i en livsresa, ett nätverk och där allt ständigt förändras. Att vi lever i ett ständigt läroflöde där vi både ständigt förbättrar våra redan införskaffade kunskaper men framförallt lär oss helt nya saker och sätt att se, vilket ständigt kräver att vi måste våga ompröva och förnya våra tankar.

Så länge vi tror att vi ÄR våra kunskaper, erfarenheter etc. kommer vi många av oss känna hot till förändring och en rädsla för inkompetens. Om vi istället utgår från att vi redan är ”ALLT” så uteblir hotet och vi lever istället i harmoni med den berg-o-dalbana livet är i sin natur och på så sätt i ett ständigt lärande.

Om vi går emot livets naturliga flöde av förändring eller försöker sätta stopp genom att hävda att vi är ”färdiga” så lurar vi oss själva. Oavsett utbildning, kurser, information blir vi aldrig färdiga. Om vi ändå försöker att mota Olle ( livet) i grind så kommer resultatet bli att vi vandrar runt i livet i kramp iklädda kläder med helt fel storlek och passform. Det klämmer och skaver och vi känner att det inte stämmer. Men vi fortsätter att gå vidare och snart börjar vi tro att det är fel på oss som individer, vi förlorar självkänsla och självförtroende. Vi börjar tveka och vill krypa undan. Till slut dör vi inombords. Detta på grund av att vi inte reflekterat eller varit medvetna nog över att det var en kostym som var ”färdig” som var den egentliga boven i dramat.

Du var redan allt, men du såg inte detta som en bas för livets lärande utan du valde att anpassa dig själv till en tid som inte längre fanns.

Go with the Flow …eller som Karl Erik Edris skriver:

”Livet är en osentimental och insisterande läromästare och därför är frukten av motstånd till lärande alltid olika former av lidande.”

Kram
Micke

Björklund….vi var på en restaurang i Frankrike!

Måste bara skriva av mig lite efter att ha lyssnat på Jan Björklund i SVT Debatt. Jan är ledare för svensk skolpolitik. Det är han som politisk sett leder Sveriges skola där våra barn vistas.
Det han menade var det viktigaste för Sveriges skola nu är:

- Betyg lägre ner i åldrarna

- Mer lärarmakt och diciplin

- Katederundervisning

- Att skolan tas mer på allvar av eleverna

- Flera lektionstimmar

- Se Sydkorea som förebild

- Skylla på 30 års misslyckad utbildningpolitik

- Mera läxor

- RUT avdrag för läxhjälp

Detta är vad vår ledande skolminister har att säga om framtidens skola. En skola som kommer visa resultat om många år, enligt honom. Vi måste få till det här för att nå den kunskap Sverige kommer att behöva.

En person i publiken säger:

”Desto fler dagar man går i skolan desto mera lär man sig”

Björklund nickar instämmande.

Vänta lite nu….

Vad tog motivationen vägen, barns lust och kreativitet, barns vilja att överhuvudtaget VILJA gå i skolan? Vad blir viktigt att kunna i ett nätverkssamhälle? Om Björklund vill ha mer disciplin och allvar så menar han ju på något sätt att eleverna ska med tvång och hårdare tag foga sig i skolan. Det är ju också ett sätt att hantera det hela. Men det funkar ju inte kvalitets mässigt. Så ett utav problemen verkar vara just att barnen inte vill vara i skolan, flera hoppar av sista året i gymnasiet, barn är skoltrötta, resultaten faller…

Jag hörde en gång en intervju med två fångar som suttit oskyldigt dömda i 30 år i fängelse. När de till slut blev frikända fick de frågan hur de hade stått ut att vara där så länge, hur hade de överlevt?

En fånge skrattade och sa:

- Hahah…vi var aldrig där! Vi har mest hängt på härliga restauranger och fina ställen i Frankrike. Fångarna hade drömt sig bort tillsammans. De sa att annars hade de inte överlevt.

”Desto fler dagar man går i skolan desto mera lär man sig”

Jag vill absolut inte likna våra skolor vid fängelser. Det sker underverk varje dag och pedagogerna, trots alla nya pålagor som Björklund hittat på, så kämpar de med sin vision om att hitta en Einstein i varje unge. Ni är så viktiga.
Men jag vill ändå ta detta som exempel. För när vi under längre tid vistas i en miljö vi inte känner lust för, ingen motivation, press, meningslöshet, inte förstår, rädsla inför…..då drar många av oss till Paris och hänger på restauranger. Detta gäller inte bara skolan, det gäller arbetsplatser och miljöer generellt.
Man behöver inte lämna skolan och ta bussen in till stan för att ”skolka”. Det sker redan varje dag i många klassrum rent mentalt.
Vi kan ju inte mäta barns lärande i hur länge man är på ett ställe utan vad man gör under tiden man är….
Detta handlar om föråldrad syn på arbete överlag. Fram med stämpelklockan igen! Det viktiga är att du är på jobbet mellan 7-16…inte vad du gör. För jag som ledare har inte tillit till dig….
Detta är en gammal hierarkisk ledarskapssyn som jag trodde var borta nu. Eller i alla fall inte i min vildaste fantasi trodde att dagens politiker ser som en ny smart strategi att leda Sveriges skolpolitik på.

Nu är det dags för Björklund att se till barnens medfödda lust, se den tid som stundar nu och framåt och framförallt låter de underbara pedagoger som jobbar varje dag få göra det de är bäst på…att upptäcka den fulla potentialen i varje unge. Att tro att lärare har läst till lärare för att kunna utöva mer makt, mer disciplin, mer läxor, mer kontroll och betygspress…är bara en skämt….vi vet alla att det är inte så vi får människor att växa.

Nej du Björklund…nu får vi ta oss samman och prata om det skolan verkligen handlar om…mina och andras barn och en framtid i ordentlig förändring. Vilket betyder att vi måste våga tänka helt nytt i skolan inte helt bakåt, för det är just det som sker idag. Och visst, alla de människor som idag känner att det var bättre förr, applåderar antagligen….men att backa och inta rollen som offer har sällan lett till utveckling och framgång! Detta beteende handlar mer om rädslan att gå utanför ramarna, rädslan för äkta entreprenörskap.

Go natt

 

Lite kul är det dock allt…att få vara med som årets Uppstickare!

För tionde året i rad utser Shortcut årets 100 ”Uppstickare” i landet.
Känns kul att jag, Micke, fått komma med där. Lite overkligt Det som känns särskilt gott är just att samhällsengagemang, MVG, Fred, barn och unga kan få just en plats på denna lista. Ser även andra vänner till mig som Gayathri Rathinavelu på TheGoodTribe, Måns Adler på Bambuser och Leo Razzak på listan! Så kul!!

Så denna måndag är inte lik någon annan måndag, vilken ingen måndag är…men ändå…jag sträcker på mig lite extra idag, här hemma bland sjuka barn.
Dags att packa böcker och ha en bra dag

Du med!

Kram/Micke

Söndagsberättelsen UBUNTU!

I takt med ökad kontroll och betyghets i skolan, i takt med att våra barn tidigt ska hinna först i boken, få högre poäng än andra, bättre betyg och ”tävla” i utveckling snarare än att utgå ifrån inre motivation, lust och drömmar …måste jag dela denna berättelse som jag fick nys på vis Christer Hellbergs blogg:

”Återberättat och delat från Adam Jones via Björn Sanderberg (stort tack):
En antropolog föreslog en lek till barn i en afrikansk Xhosastam som han studerade. Xhosa tillhör ngunigruppen inom bantuspråken och lever i östra och västra Kapprovinsen i Sydafrika. Xhosa kulturen är en av de kvarvarande kulturerna från människans vagga. Det var här vi blev människor.
Antropologen satte en korg full med frukt nära ett träd och berättade för barnen att den som kom dit först var den som vann och fick behålla alla de goda frukterna. När han ropade ”Kör!” så tog alla barnen varandra i händerna och sprang tillsammans fram till trädet. Där satte de sig och njöt av godsakerna.
När han frågade dem varför de gjorde som de gjorde när den som var snabbast faktiskt kunde haft alla frukterna för sig själv, sa de ”UBUNTU”, hur kan en av oss vara glad om alla andra är ledsna?
I Xhosa kulturen betyder UBUNTU: ”Jag är, för att vi är”

Med denna berättelse inser jag än mer hur skolan är en viktig plats att se över då det gäller vår planets överlevnad och ”forttrevnad”.

Kram/Micke

Ps. Om du inte gillar förslaget med betyg i 4:e klass, var med i vår namninsamling till J. Björklund.
www.julklappentilljan.nu

Vad får vissa barns ögon att lysa men andras inte?

Ligger kvar i sängen med banne mig tårar i ögonen (nej jag överdriver inte!).
Det är ju detta jag menar med MVG till varenda unge, Nej till betyg i 4:e klass, Skolstrejken, Barnatro…mm.mmm Se denna 14 minuters korta film om du är intresserad av varför vissa barns ögon lyser och andras inte när det kommer till skola och lärande!
Nu antar jag väl att alla lärare har sett denna film som ngn slags obligatorisk grej på lärarhögskolan, men i så fall kan vi kalla det ”favorit i repris”

Trevlig Helg!

Nej till betyg i 4:e klass!!

Idag startar jag ytterligare en aktivitet. Denna gången är det på riktigt. Jag vill ge Jan Björklund en julklapp. Vill du vara med….hur känner du i din mage?

”Nej till betyg i 4:e klass!

Tror du att vi ökar lusten, motivationen och viljan att lära sig nytt i skolan genom att sätta betyg i lägre åldrar? I så fall kan du sluta läsa nu.
Annars läs vidare…

Jag heter Micke Gunnarsson och är en helt vanlig tre barns pappa som fått nog.
Jag känner att det som just nu sker i skolsverige känns minst sagt jobbigt.
Jag upplever att barnen känner än mer press, hets och förvirring i vad skolan egentligen är till för. Läxor, bedömningar, mål-kriterier, hårdare tag, betygsvarningar, dokumentation, frånvarorapporteringskrav…etc får barn att känna sig mer i en kontrollinstitution än på en plats för stimulerande utveckling. För det är ju precis det skolan ska handla om…eller? Mina barn är halva sin vakna tid i skolan. Vi har alla resurser vi kan önska, byggnader, pedagoger, datorer, mat, bibliotek, uppehållsrum, musik…allt!! Barnen borde ju hänga på dörren fem på morgonen och skrika släpp in mig! Men gör dina barn det? Inte mina.
Och så börjar vi mena att det är fel på barnen. Att vi måste forma de efter ett system, snarare än att ifrågasätta vårt system och forma det efter våra barn av vår tid.

Ingen vill medvetet illa, ingen politiker, lärare, förälder…ingen. Men tider har förändrats och just nu så står vi inför en global förändring vi kanske aldrig gjort tidigare. Teknik, globalisering, miljöfrågor, ekonomi….jorden gungar. Och självklart så växer våra barn upp i en ny tid. Att tro att auktoritära metoder, hårdare krav och kontroll skulle öka lusten och kreativiteten hos våra barn är att gå bakåt i tiden, till ett samhälle som inte längre finns. Våra barn ska gå ut i en värld där just entreprenörskap, egen styrning, eget skapande, kreativitet, öppenhet, mobilitet, flexibilitet, internet, nätverkande, motivation, empati, hälsa och förändringsbenägenhet, kanske är några av de viktigaste komponenterna. Tror vi då att genom att ruta in skolan än mer och de som verkar där inne, dvs inte bara eleverna utan kanske än mer lärarna med ökade krav på kontroll, uppföljning, dokumentation osv skulle främja dessa egenskaper?

Just nu känner jag många pedagoger som har haft en dröm om att få arbeta som lärare och utbildat sig just för att vara en nyckel till varenda unge. Att de känt en glöd att få arbeta med att låsa upp potentialen och se en Einstein i alla små ögon. Att på olika sätt kunna möta dessa små nyfikna barn och ”lintottar” i deras naturliga lust att vilja utvecklas och lära, men som känner idag att de inte hinner med. Att de istället har blivit anställda för att tillgodose myndigheter och skolinspektionens krav på deras betyg, snarare än att ha tid att möta våra barn på de sätt de önskar och vet funkar.

Jag vill den 24/12, Julafton 2012, kunna skicka en julklapp till Jan Björklund. En julklapp innehållande minst 100 000 namn på personer som vet att barn har en inneboende kraft av att vilja lära och utvecklas. 100 000 namn från människor som i magen känner att genom att betygsätta en liten ”spillevink” på 10 år, att sitta på utvecklingssamtal med denna lilla ”lintott” och prata om måluppfyllelse, betygskriterier, prestationskrav och lämna rummet med en ledsen liten grabb/tös som inte fick ”godkänt” av oss vuxna, känns helt fel. Var tog barnen vägen? Vart tog tron på varenda liten unge vägen?

Välj att vara en vuxen människa, känn efter och ge Jan Björklund en berörande Julklapp! ”

Skriv under: Nej till betyg i 4:e klass! 

Vill du besöka kampanjens FB sida och lajka?
Vill du besöka kampanjen ”arrangemangssida” ?

Kram/Micke Gunnarsson

Och så står man där med en klump i halsen och tänker på sin kära mamma….

Jag är uppväxt som barn till en dagmamma, min mamma. Hennes sätt att ta hand om oss barn och alla andra som var hos oss var fantastiskt på många sätt. Hon var en slags vuxen Pippi Långstrump. Och det är många som minns hur ketchup ibland hamnade i taket, eller hur filmjölk landade på marsvinen..hahhaah. Fina minnen. Jag är så säker på att ALLA de barn som var hemma hos min mamma, Sollan, minns henne, alla.

Idag fick jag äran att själv stå inför nästan 400 dagmammor, många Sollan
Vilken ära. Och på Liseberg av alla ställen, mitt favvoställe i livsfilosofi. Livet handlar om att vara inne på Liseberg. Att vara där innan det stänger. Att få möta dessa pedagoger och ledare som betyder så mycket för våra barn var riktigt härligt och vilken energi. Jag trodde ibland att jag skulle få avbryta min föreläsning på grund av alla känslor från publiken! Fantastiskt. Men jag kände också i mig att det vibrerade lite extra.

När sedan alla 400 dagmammor reser sig upp och ger mig stående ovationer…då tänker jag lite extra på min mamma. Fick en klump i halsen. Det kändes som att jag på något sätt tillägnade dagens möte som ett stort fett tack, som jag kanske inte riktigt har sagt till henne på riktigt. Allt slit, all passion för varenda unge! Ska göra det nästa gång jag träffar henne.

För hur det än är så är det så viktigt att vi vuxna börjar känna efter. Att vi börjar fundera på vad vi själva för in och ut i livet. Att vi var och en tar ansvaret att se godheten i varje människa, att vi tillsammans lite smått vaknar en smula än mer. Vi måste fundera på om det inte är dags för en ny slags bärande idé eller vision för det samhälle vi vill ska växa fram, en ny idé. Vi kan inte hålla på som vi gör. Vi gör varandra illa. Vi gör vårt jordklot illa. Vi måste våga lämna saker som gör ont för att finna nya lösningar. Vi måste vakna upp ur skvallret, skitsnacket, löpsedellivet, pressen, orättvisorna, skolsystemen och mest aktuellt just nu är antagligen de människor som är så pass rädda att de på allvar börjar tycka att andra människor inte skulle vara lika mycket värda, att man på allvar menar på att detta är mitt land och inte fattat att vi alla egentligen är i släkt med varandra och lever på en liten boll mitt ute i universum.

Jag tackar alla jag träffat idag för en stark upplevelse. Nu sitter jag på tåget, på väg hem till Blekinge och skrattar mig fördärvad åt dagens ”sprid” film just gällande SD och deras krismöte som blivit avslöjat….se filmen nedan.

Kram/Micke

 

Hallå skolan….hallå…någon där??

Go kväll vänner! Jag vill börja med att direkt säga att ikväll är jag inte riktigt på humör. Lite små vresig. Så kan man väl få vara ibland. Kanske skulle jag då hålla mina fingrar borta från tangenterna…men ….kanske inte.
Så här skriver en vän på Facebook:

”Visste du att all ogiltig frånvaro kommer att skrivas in i ditt terminsbetyg? 
Nya bestämmelser som gäller från och med nu.”

Jag frågar:

Vad vill man uppnå med det hela? Är det ett smart sätt att få reda på vad det är som gör att barnen inte vill närvara på lektionerna …eller vad går det ut på…på vilket sätt ska det hjälpa mina barn här och nu och i framtiden?


Svar:

Björklund har bestämt att skolan ger en sista känga innan jul och sommarlov? Nä, för att vara mer allvarlig: Syftet med bestämmelser diskuteras alltför sällan och dessa elever med hög frånvaro vet ju redan (och skolan har meddelat föräldrar). Skolsverige borde lägga krutet på att fundera ut vad som inspirerar våra unga istället och lyfta debatten åt det hållet.


Jag:

Mega Lajk På Den!

Hmm…vad håller vi på med, snälla?

Barn med hög ogiltig frånvaro behöver väl inte straffas mera. Tvärtom. Det är ju nu alla krafter måste in för att hitta VARFÖR det är som det är. Hur kan vi på alla fronter hjälpas åt. ALLA vet om att barnet antagligen känner meningslöshet, motivationsbrist etc. Då kan vi väl inte ta fram pekpinnen utan tvärtom försöka lirka fram hur vi kan hjälpa. ALLA känner av denna problematik gällande frånvaro, föräldrar, lärare, mentor, rektor och framför allt barnet. Fråga mig, jag vet! Och vad vet vi vad som ligger bakom skolket. Hur mår barnet? Hur ser livet ut runtomkring? Bryr vi oss om det? Och om det skulle vara så att ingen känner till problemen, så är det ju än värre.

Just nu befinner sig Sverige i kramp. Vi lyckas snart göra skolan så pressande och oförstående för barnen att de inte vill gå där alls. Betyg ner i åldrarna, hårdare skall krav, läxor, examensprov i gymnasiet och så skolkinristningar….varför….på vilket sätt ska det hjälpa mina barn här och nu, som är allt liv de har!!?? Management by fear…tillhör väl inte skolan 2012. Och det blir ju ett misslyckande i sig om skolan har lyckats förvandla den lärlust och nyfikenhet barnen har in i skolan , för att sedan redan i fyran behöva ta till den ena efter den andra nödlösningen för att ”skärpa till dom”. Till och med kämpa att de ska gå kvar sista åren och fundera på om man ska korta ner eller på något sätt få de att stå ut i 3:an på gymnasiet.

Vi är ju till och med i ett läge där vuxna inte ens längre vill utbilda sig till lärare. För de börjar ju också känna att det är ju inte det de får jobba som. Inte som pedagoger till barnen och för deras bästa och för deras skull. Deras yrke handlar ju mer om att jobba som skolmyndighetsrapportör och det är ju inte det som var tanken.

Snart ekar det i våra skolbyggnader. Ingen är kvar. Hallå…skolan…någon där!?

Kanske är det som ska behövas för att vi vågar prata om förändring och en ny vision för skolan överhuvudtaget. Kanske har J.Björklund en dold agenda för att egentligen få fart på skolutvecklingen som inte vi känner till. Kanske hittar han på allt detta för att just skolan ska rasa…och om det är så…så var han allt en klurig rackare Om inte…tja…vad ska jag skriva…

Nä…nu får vi allt ta oss i kragen och säga ifrån eller i alla fall ifrågasätta lite mer. Vi vuxna har ett ansvar oavsett om vi är föräldrar eller lärare, eller präster eller politiker…eller vad tusan som helst!!

Vi är vuxna nu, vi behöver inte vara rädda för skolan längre!

Kram/Micke

Ps….som sagt var…lite irriterad ikväll
Ds…jag tänker strejka…www.skolstrejken.se