Tag Archives: trygghet

En dröm i en eka.

Sitter du fast?

Låtom oss borra…


Måste få delge er två starka tankar som väcker en hel del känslor i mig och mitt liv just nu. Investerar faktiskt en del tid just nu för att borra i dessa och tänkte nu även låta andra som vill borra med mig :-)

Kameleontbeteende
Ibland har vänner kallat mig för Kameleonten. Vad jag förstår så är detta djur ett djur som anpassar sig efter sin miljö och ändrar utseende därefter. Smart. MEN….det retar mig och gör mig ont. Inte för att vänner kallar mig det utan därför att det väcker viktiga känslor och tankar i mig.
Är det så att jag hela tiden anpassar mig efter andra och vad innebär i så fall det? Jag har kommit fram till följande efter en del slit.

Jag har största delen av mitt liv antagligen anpassat mig efter andra. Iklätt mig den färg som passar bäst vid just det tillfället. Jag har haft en förmåga att gå åt det hållet där applåderna varit som störst. Någon vill ha mig, jag känner mig älskad och går självklart dit. Detta är inte konstigt, jag vet idag mycket väl varför jag gjort detta. (och gör till viss del fortfarande) Att anpassa sig, känna in och känna av likt kameleonten är inget fel, bara kameleonten inte glömmer bort att han/hon är en kameleont.
Detta tror jag att jag gjort stora delar av mitt liv. Levt utan djupare grund och mening. Slängt mig in och ut i en massa spännande grejer, men till slut glömt vad jag egentligen är. Så att vara kameleont utan att veta att man är en är inte bra. Detta är något som jag verkligen prioriterat de senaste 5 åren i mitt liv. Att verkligen komma till ro med mig själv, förstå mig själv. Satan i gatan (som Veronica Maggio skulle sagt) vad tufft det varit och är. Det kräver mod, panik, rädsla och disciplin. Jag har varit tvunget att välja, och även inse, förlåta och vakna upp på nytt, allt för att hitta hem igen.

Så just nu borrar jag i mig själv rätt hårt kring vad det är som gör att jag lever och väljer som jag gör. Vad är det som säger ja och vad säger nej. Är det jag eller ett beteende som mer är skapat utifrån saknad och andra fenomen som ska få mig att må bra. Är det kameleonten (den vuxna Micke) som tar ansvar och agerar utefter vad han känner eller är det (lilla micke) som mer rotlöst söker sig dit där det är som tryggast, för att han själv är för liten för att våga. Den där lille krabaten som skulle önska att stor kameleonten tog lite större ansvar:-)

Ta plats VS Få plats

Min andra borrning nu är kring vad som styr våra val kopplat till arbete eller försörjning. När en lärare på lärarhögskolan fick frågan på om det var många elever hon egentligen skulle vilja avråda att söka sig till lärare svarade hon att det var många.
Så här tror jag det är inom många många yrken. Vi möter ofta personer som arbetar med saker som vi omedelbart ser inte passar in. Inte illa ont om personen i sig men hon är på fel plats helt enkelt. Och någonstans så är jag säker på att personen själv åxå känner så. Men vi är rädda och oroliga. Vi ser inga val. Ekonomi, lån, familj etc

Hur kan det bli så?

Jag tror att vi måste fundera ut nya frågor som ska leda oss framåt.
Idag så tittar många unga snarare vart det finns lediga jobb, var de nya jobben kommer att finnas och sedan skruvar till sig för att kunna passa där. Hela arbetsmarknadssystemet handlar om att hitta rätt, plugga rätt, utbilda rätt för där det kan finna plats, snarare än att ställa sig själv frågan, vad vill jag, vad drömmer jag om, vad tycker jag är roligt och utifrån det aldrig tvekar utan bara köra på. Jag vet ingen som har följt sitt ”kall” och inte lyckats (mått bra), men man måste göra det fullt ut.

Men det handlar ju inte bara om att hitta sin dröm, många vet ju inte riktigt. Men jag skulle vilja tipsa människor att snarare fråga sig själv vad man tycker är kul, vad dom driver än, snarare än vad man ska bli. Du ska inte bli något du är redan allt. Jag tror åxå att det inte alltid är vad man gör som är viktigt utan hur du gör det du gör, med vilken input, syfte, närvaro och känsla.

För vissa är polis ett drömyrke, för andra en fasa. Så här är det med var vi än gör, därför måste vi fråga oss själva istället för att titta på andra. Och vi måste våga lite på känslan här och nu, för vi vet inte riktigt mer än så. Vad vill jag göra NU? är en smartare fråga än vad vill jag göra sen. För ju högre kvalité och ärlighet jag agerar utifrån NU, ju bättre kvalité på det som kommer sen. Vi skapar vår framtid här och nu.

Så min borrning just nu handlar om vilka frågor vi ställer oss för att finna vårt driv och lust. Att utgå från vad man vill snarare än vart jag kan få plats. Livet är inget ställe där du och jag ska få plats, vi ska vara det, skapa det, LIVET:-)

Puhh…mkt text…och jag måste säga till alla ni som orkat läsa ända ner hit.

Jag bjuder er alla på fika, om inte på plats så via Skype.

Låt oss boka in en tid…

Kram/Micke

Bygg en plattform för att sedan hoppa!


Startade idag tidigt med att ligga och tänka lite hängandes i hängmattan med en kopp Te. Varför njuta lite när man kan njuta mycket :-) I vilket fall så tänkte jag tillbaka på i går kväll då jag hade förmånen att få lyssna på bandet ”Older Women Younger Men”. Ett musikaliskt band utan dess like. Och framför allt unga människor som lyste av livsenergi. Sångerskans blicka strålade av liv.
Jag hade rysningar på repeat kan jag säga under hela konserten…underbart helt enkelt. Förband var Frank Sylvester, ett tjejband som även de bara lyste och lyste upp!
Så går min tanke vidare. Just att kasta sig ut och bara göra. Att inta en scen, att skriva en låt, att sjunga eller vad som helst. Att låta sig själv följa flödet och bara göra. Inspiration och kärlek kan liksom inte riktigt planeras, det bara finns där och via har den fina möjlighet att just ”hänga på”…tror jag.
Har ni tänkt på den lilla fågelungen som under hela sitt liv från den dagen den föddes först bara suttit där och pipit med sina andra syskon. Inte vetat någonting mer än att det var rätt gött att sitta där tätt intill varandra och kontinuerligt få mat av föräldrar som flyger farm och tillbaka och letar föda, pip, pip.
Och så en dag händer det otänkbara. Mamma tar dig och kastar dig rakt ut i ingenstans, rakt ut i luften och du faller. Antagligen har inte den lilla fågeln en aning om hur detta ska gå till, panik, men så vet vi alla vad som händer. På ren intuition så börjar fågel flyga och tanken om att det bär, funkar.

Så är det nog för oss människor med, livet bär, bara vi har modet att lita på det och fälla ut våra vingar. Men vad är det då som sker hemma hos fågel familjen och som gör att den lilla pippin får levla upp till en ny nivå, från stilla sittande till att numera kunna använda sina vingar för att ta sig vart den vill?
Jo det som sker är följande(tror jag, var inte särskilt duktig på biologi och det hade inte med vår goa lärara Mats Aldén att göra:-):
Föräldrarna bygger en plattform där barnen kan känna en trygghet.
Efter detta så tvingas de ut för att inte fastna, utan för att få chansen att leva än större.
De ska inte krympas utan växa.

Just denna metod är något vi människor borde anamma mycket mer vill jag påstå. Vi gör många tvärt om , satsar allt på första hållplats. Vi gör allt för att kunna stanna där, på samma nivå!
Måste hitta ett fast jobb snabbt så jag vet att jag kan jobba där hela tiden. Måste hitta en partner och hålla kvar i denna no mattter what osv. Men levlar vi verkligen upp genom att inte kicka oss själva i baken och lämna plattformen för att skapa en ny. Så funkar det ju i spel, du måste lämna en nivå för att komma till en annan. Nu menar jag inte att man ska släppa saker som man älskar och som tillför livet liv, men det finns mycket vi kallar trygghet som leder oss rakt i motsatt riktning, jag lovar!
MEN att ”levla” innebär även en känsla av rädsla.

Det som blir viktigt nu är att fundera på vilka frågor du kommer att ställa dig i livet.
Frågorna kommer antagligen avgöra hur ditt liv kommer att bli…hahaha…enkelt,…eller hur.
Men just utifrån kvalitén på dina frågor kommer du att forma svaren efter för att sedan kunna ställa nya frågor.
Ställer du frågor som kommer från en slags offerroll till livet, typ:
Hur kan livet vara så här emot mig?
Varför ska jag alltid ha sådan otur?
Varför är allt så orättvis?
Då får du svar som med stor risk gör dig mindre och du lägger ansvaret på någon annan än dig själv. Du skapar ditt egna utanförskap..

Men ställer du frågor som, vart är det jag ska lära mig nu genom att detta sker? Vad kan jag göra för att hjälpa mig själv och andra genom denna situation? Vilken ny nivå kan detta leda mig?
Då kommer du växa….

Den lilla pippin har inte tid då den faller fritt att fundera ring varför mamma gjorde så här, eller varför det är orättvist, eller varför just hon inte fick vara kvar….
Pippin väljer att flyga.

Så dagens utmaningar för dig och mig får bli:
1. Idag ska jag testa att lämna en utav mina plattformer och levla upp en gnutta. Kan vara att säga ja när jag egentligen brukar säga nej. Kan vara att testa en ny frukostvariant, kan vara att visa någon kärlek på ett sätt som förvånar oss…kick your ass.
2. Jag ska tänka på vad jag tänker. Ett tips bara så att du kan använda dina egna tankar att bestämma vad du ska tänka. I alla fall bli medveten om att vad du tänker är viktigt och att du själv är ”the Master” of them all.

Detta var morgonen lilla kärleksrus från mig…ahahaha

PS: Skriv gärna till mig hur du valde att levla denna dag!

/Kram Micke

Flattr this

Kvällsfunderingar kring en ”satans” unge!


Du sa:
”Det finns en liten jävelunge på en skola jag knappt tål att se. Denna lilla skit till slyngel har ställt till det för en massa andra oskyldiga elever. Han kan inte sitta still, skriker och fördärvar. Han mobbar andra och får ofta hela gäng att ge sig på oskyldiga. Hade Tommy varit min unge hade han fått se på annat, det är en sak som är säker! Man blir ju förbannad att varken skola eller minst sagt hans föräldrar inte gör något åt honom, men vad jag har hört är hans pappa inte heller riktigt klok, verkar inte lyssna ett skit!”

”I går vikarierade jag på Tommys skola. Jag blev förvånad över hur den lilla söta killen reagerade då jag höjde min hand för att rufsa till den lilla lintotten i håret efter det att vi busat och fuskat i fyra i rad.
Han tog omedelbart skydd istället för att skratta med…
Idag hämtade farfar Tommy skrikandes och sparkandes på fritids. Hans pappa var visst på någon kurs…
Farfar ville inte berätta vad det var för sort..han verkade skämmas på något sätt…fnyste..konstigt.”

”För ett tag sedan berättade en man för mig hur han som barn fått stryk av sin styvfar så illa att han höll på att förlora hörseln på höger öra redan som sex åring. Han berättade också hur hans mamma till slut hade hittats i källaren med en snara runt halsen och hur han som liten grabb försökt att få loss henne trots att han redan visste helt säkert att hon redan var borta. Han berättade hur han aldrig kommer att glömma hennes ögon som hade stirrat ner på honom och hur hennes läppar var blåa. Han kunde fortfarande i vuxen ålder vakna helt svettig av mardrömmar. Men här satt han nu i ringen på kursen och för första gången öppnade han upp sitt brustna hjärta och förlät sina föräldrar trots allt. Detta för att på något sätt orka gå vidare…efter alla dessa år…
– Jag måste tänka på min grabb…Tommy,sa han med tårarna rinnandes ner på sina kinder.”

Detta var en liten fiktiv historia, men inte overklig på något sätt. Vad jag vill säga med denna lilla berättelse är främst tre saker:

För det första, döm aldrig barn (eller någon annan heller för den delen) som inte mår bra, för det är just detta exempel vis Tommy och alla andra just inte gör som skadar andra, de mår inte bra. Människor som mår bra och är trygga i sig själva KAN inte skada någon annan (enligt min tro och fulla övertygelse).  Det är ett ansvar vi alla har som vuxna att se den ”större” bilden kring dessa små kottar, än just händelserna i sig. Vi ska självklart inte acceptera att barn exempelvis slår andra, men vi måste våga möta det med kärlek och en större förståelse. Det är inte barnet det är fel på utan just händelsen i sig.

Nummer två, som ni alla säkert hört tusen och åter tusen gånger:
BARN GÖR INTE SOM VI VUXNA SÄGER DE GÖR SOM VI GÖR! Detta innebär (smärtsamt nog) att om vi ser saker bland våra barn vi inte själva gillar finns ofta anledningen och svaret hos oss själva. Så för att få ”ordning ” på våra små, måste vi först få ordning på oss själva som vuxna.

Till sist nummer tre… Ta hand om dig själv fullt ut NU! I min lilla berättelse vill jag visa hur beteenden ärvs ner i generationer. Sår som inte läkts, blir med stor sannolikhet sår även hos dina barn på ett eller annat sätt. Jag har träffat vuxna som bara genom att man lagt handen på deras bröst och bara bett de säga förlåt till exempelvis till sin mamma, brustit ut i gråt. Vi vuxna har en förmåga att bita ihop i tron att det ska bli bättre, eller med en rädsla av att det bara blir värre om man rotar i gammal ”skit”. Men tänk då vad tungt det måste då vara att gå runt dag efter dag och bära detta. Och tänk vad jobbigt det blir när våra egna små barn triggar igång våra sår utan mening och får en reaktion som inte heller den är menad. Så när jag säger TA HAND OM DIG så menar jag per automatik dina barn och barnbarn och så vidare….

Detta var bara lite kvällstankar och eventuellt en blivande text till min bok som snart kommer att bli klar :-)

Kram och Namaste
Ta hand om dig medans du lever….sedan blir det liksom svårare…

Micke

Videoblogg om barns rätt att Växa – inte lyda!


Ville idag testa att snacka istället för att skriva. Brinner så mycket för detta ämne just nu att det är svårt att liksom få ner det på tangenterna. I vilket fall så har jag fått boken nu ”Växa-inte lyda” av Lars H Gustafsson Har ännu inte fått läsa den pga att min underbara fru Jenny snott den. Passade även på att köpa ”Gå med dig” av samma fantastiska man. I min video så utgår jag ifrån Lars 8 tips som finns i boken och snackar lite runt dessa ur mitt egena huvud. Så, för er som orkar titta några minuter, varså god, klicka på bilden. Och för er andra….ha en underbar dag ni åxå:-)
Om ni hellre vill se filmen på Youtube, klicka här.

Kram
/Micke

Växa:inte lyda

Växa: Inte lyda av Lars H Gustafsson

”Växa – inte lyda” handlar om barnets rätt att vara en egen individ och hur vi som föräldrar kan lära oss förstå, uppmuntra och stötta barnet. Genom konkreta exempel visar den kända barnläkaren Lars H Gustafsson vad som händer med barn, oss som föräldrar och anknytningen mellan barn och föräldrar beroende på vilken sorts föräldrar vi väljer att vara. Han refererar till modern forskning om barn och kombinerar det med tankar från sitt eget föräldraskap och sina över fyrtio år som barnläkare.
”Växa – inte lyda” är nytänkande och sprängfylld av reflektioner och idéer till dagens föräldrar.

Här kan ni läsa om boken och även beställa den.